Nu byts det gamla virket ut, för att hålla även för kommande generationer. Noga övervakat av länsmuseet, som vill ha ett ord med i laget i och med att bron är kulturminnesmärkt.
– Det var i grevens tid. När vi körde på med traktorn gick ena hjulet igenom, säger hantverkaren Nisse Rogö och visar de gamla granplankorna som bytts ut. Ordentligt märka av tidens tand.

Så den är minst sagt efterlängtad, renoveringen av den gamla träbron som i folkmun kallas för Grapes bro. Sedan förra renoveringen 1985 har man lagat och lagat, så bron såg ut som ett lapptäcke och det var murket under. Så det var ingen lyx om man säger så, att lägga en hand vid den.

Det är förövrigt den enda träbron över Emån som fortfarande trafikeras.
– Man måste ändå säga att bron har ett unikt utseende, så den är att betrakta som en turistattraktion. Genom åren har den fotograferats av många, som är intresserade av att prata om den. Så bron är till glädje för många, säger Anita Emstrand.

Hon bor i sitt föräldrahem ett stenkast bort och är en av dem som använder bron flitigt i vardagen.

Hon är också den som inte gett upp hoppet, utan skrivit till länsstyrelsen gång efter annan. I fyra år rent av. I hopp om att få ett bidrag till den välbehövliga renoveringen av bron som fyller en viktig funktion för bebyggelsen i Grapes, Tigerstad utanför Mörlunda.

I år blev det ett ja. Ett bidrag från länsstyrelsen på 87 500 kronor och 90 procent av länsmuseets arvode gjorde det möjligt att äntligen byta ut de gamla syllarna och brobanan. Resten betalar vägsamfällighetsföreningen.
–Egentligen behöver broräcket också bytas ut, men det räcker inte pengarna till, så det får bli nästa etapp, säger ordförande Torbjörn Fors.

Ett gulnat tidningsurklipp från 1977 berättar om en tidigare renovering. Då gick ett enat folk ihop och byggde bron, utan ett enda öre i bidrag från vare sig stat eller kommun.
– Kommunen får vi ingenting ifrån nu heller, säger Anita Emstrand besviket. Vi har sökt och tycker nog att de kunde bidra med något till kulturen här. Den är ju ändå kulturminnesmärkt.

Därför bevakar länsmuseet arbetet noga.
– Vi får inte slå i en spik, utan att museet är med på det och det är inte tillåtet att gå ifrån stilen. Fast vi har fått lov att byta granplankorna mot ek, för att det ska hålla längre, tillägger Anita.

Arbetet påbörjades i tisdags och den 22 september är slutbesiktningen bokad. Då kommer bron att vara som ny, rustad för att ta även nya generationer över vattendraget.

Vilken generation i ordningen är svårt att säga. Men så mycket vet man att det beskrivs i skrift att det var övergång här redan på 1500-talet.
– Först som ett vadställe, och sedan lades ekstockar ut för att människorna skulle kunna ta sig över ån smidigare, berättar Torbjörn Fors.

– Den första bron byggdes med stenkistor och när den spolades bort vid en översvämning i början på 1950-talet byggdes en ny med cementfundament och järnbalkar, berättar Anita Emstrand. Då minns jag att bönderna gick samman och sågade allt virke som behövdes själva.