- Jag tänkte på lyckan över att få bli mamma. Men trodde mig aldrig få uppleva det.
I dag behöver hon bara se på sin son för att känna lycka och oändlig tacksamhet mot sin syster Hikmete. Och mot folket som kämpade för henne, med henne.
- Min systers njure och folkets gåva blev min son Rigon, säger hon och ger den fem månader gamla sonen en puss på kinden.
Det fanns annars alltid en rädsla hos Fitnete att hennes syster kanske skulle ha donerat sin njure förgäves.
- Jag var rent paranoid i flera år, tänkte bara på att jag inte på något villkor fick skada njuren. Men som mamma till Rigon behöver jag inte tänka så. Jag kan leva lugnt och tänka positivt.
Det är en annan Fitnete jag träffar i familjens lägenhet i Stålhagen, jämfört med för fem år sedan. Inte bara till efternamnet, som hon bytte i samband med bröllopet förra sommaren.
Hon har heller inte bara mognat och lärt sig betydligt mer svenska sedan vi senast träffades.
Åter till livet
Fitnete vet hur det känns att hela tiden leva med rädslan att livet ska ta slut vilken dag som helst.- Jag tänkte på de vita blommorna jag så gärna ville ha i mitt hår när jag skulle gifta mig, men som jag aldrig trodde jag skulle få.
Fitnete har plockat ner bröllopsbilderna från väggen och drömmer sig tillbaka till den stora dagen då hon stod brud och blev Rexheps hustru. Ett bevis på deras kärlek till varandra är sonen Rigon. Foto: Charlotte Madestam
Foto:
Så jobbar vi med nyheter