Det sa Martin Modéus, biskop i Linköpings stift, under en pressträff på fredagsmorgonen. Värmen är på och ljusen tända i vackra Tveta kyrka, personal och förtroendevalda har börjat anlända för en morgonbön. Modéus visitation i pastoratet håller så smått på att avrundas.
Han är "försiktigt" berömmande. Av den enkla anledningen att han vill vänta med den samlade bilden till söndagens visitationstal, när han hunnit sammanställa helheten av sitt nästan tre dagar långa besök i pastoratet.
Gott arbete
Det
blir ett framtidsinriktat tal som även mynnar ut i ett skriftligt
dokument, som sammanfattar hans syn på pastoratet – och ger förslag på
områden som man kan arbeta vidare med och fördjupa sig i.
–
Men det är uppenbart att alla gjort ett gott arbete vid
sammanslagningen av sju församlingar till ett pastorat, säger Martin
Modéus. Det finns framtidsinriktning, glädje, positivitet och framför
allt är man beredda till nytänkande. Och jag måste framhålla att man
låtit församlingarna leva utifrån sin egen identitet. Det uppskattar
jag.
Kärv ekonomi
Inför
Modéus visitation i Aspelands pastorat gavs en ganska kärv bild av
pastoratets ekonomi. I det sammanhanget vill han ge en eloge till
kyrkoherde Marita Rosén och kyrkorådet som tog tag i situationen direkt.
– Det är inte så att pengarna är slut, men det måste göras någonting för att man ska hålla i tyglarna i utvecklingen och det gör man på ett bra sätt.
Men det talades också om ett stort medlemstapp. Hur ser du på det?
– Det tecknas en bild i media av kyrkan som utrotningshotad. Men man kan också välja att se utvecklingen på landsbygden: att länsman flytt, skolan är väck, butiken och postkontor lagts ner – men kyrkan är kvar, säger Martin Modéus och fortsätter:
– Vi kan också jämföra vårt medlemstapp med andra stora ideologiska organisationer, tillägger han och ger två exempel. Sedan början av 1970-talet har Centern förlorat 85 procent av sina medlemmar, Socialdemokraterna 90 och kyrkan 21 procent. Så tittar man i ett övergripande samhällsperspektiv är kyrkan inte den som kommer ut sämst utan bäst. Med det sagt så ska man naturligtvis ta på allvar att människor lämnar kyrkan. Men i grunden är det ändå väldigt tydligt att det finns ett starkt förtroende och en stark önskan att höra till kyrkan.
Under ditt besök har du träffat kommunens politiker också, vad pratade ni om
– Mycket om flyktingmottagande. Hultsfred, som kommun, har en väldigt fin, åtminstone halvsekellång historia av generositet och öppenhet. Man har tagit på sig ett omfattande mottagande. Det var roligt att höra om lyhördheten och ödmjukheten inför uppgiften och viljan att göra praktiska saker för integrationen.
De människor som flyttar hit är ju i de flesta fall anslutna till Islam. Ser du den religionen som en konkurrent?
–
Jag gillar inte att använda starka ord, så jag skulle inte använda det
ordet, utan det handlar om en annan livssyn. I ett världsligt perspektiv
måste vi kunna leva tillsammans med människor med andra världsbilder. I
Sverige gör vi redan det. Och grundbulten tror jag, i all mänsklig
samverkan, är att se varandra som bröder och systrar, och dela den här
världen tillsammans på ett gott sätt. Vi måste alltid välja det
perspektivet, vad än människor kallar sig.
Visitationsmässan hålls på söndag i Målilla kyrka.