Beskedet har nått dem. Det blir en total nedläggning av den anrika möbelfabriken. Så uppsägningen från den 8 maj gäller.
– Något annat har vi egentligen aldrig fått information om, utan det var via media vi fick veta att det gjorts en principöverenskommelse med ett annat småländskt möbelföretag och att alla anställda skulle få följa med. Men det har ingen sagt till oss.

Alla letar jobb och någon gläds åt att ha en anställningsintervju inbokad. Tre har redan fått nytt jobb och slutat, medan en med kortare anställningstid valde att tacka ja till erbjudandet att gå hem med bibehållen lön en dryg månad till.
– För oss andra, med betydligt längre anställningstid, var det inget alternativ, för då förlorar vi vår semesterlön.

Så här går man omkring på området, städar där det inte brunnit eller så sitter man i den ditkörda baracken.
– Dagens uppgift bestod av att demolera två cykelskjul och det var vi klara med redan efter en och en halv timme. Dessutom är containern full, så vi väntar på att den ska tömmas.
– Så länge spelar vi kort. Alltid ”Sjuan”, säger någon och blandar kortleken på nytt.

– Vi har haft dagar som vi spelat oss igenom, berättar en annan, som liksom kollegan väljer att vara anonym. Vi börjar 6.25 och spelar kort fram till frukost 8.45. Sedan blir det kort 9.15-11.00 då det är kafferast. 11.15 till 13.00 spelar vi kort. Vad tror du vi gjorde efter lunch till 16.00? Jo, då spelade vi kort.
– Det är inte utan att vi är stressade, tillägger någon och alla skrattar. Skämten blir lägre och lägre, numera skrattar vi åt allt. Vi har roligt ihop i alla fall, det gäller att hålla humöret uppe.

Så det har inte varit så dumt ändå, enas man om. Att få vara tillsammans så här intensivt efter branden har fungerat lite som terapi.
– Under de här veckorna har vi kunnat bearbeta allt, när vi gått här i skiten. Så nog kan vi kalla det terapi alltid. Vissa av oss har ändå samlat på oss drygt 40 anställningsår här på fabriken, så visst känns det att se brandresterna. Det är åt helvete fullständigt. Det är både tragiskt och overkligt.

Nu vet de egentligen ingenting om framtiden. Först skulle företaget läggas ner, sedan var det räddat. Och nu kom ett nedläggningsbesked på nytt.

Så bitterheten finns där mellan skratten.
– Vi har i alla fall inte behövt plocka sten än.
– Men det blev ett fruktansvärt tråkigt slut på möbeleran i Järnforsen.