"Vi får del av människors liv rakt in under skinnet", säger Per-Inge Pettersson om de tuffa individbeslut han tagit i socialnämnden.
Vimmerby Tidning träffar Per-Inge Pettersson hemma på gården i Åkerö utanför Mörlunda, där han bedriver lantbruk och skogsbruk sedan 1983.
Politiskt engagerad blev han 1975. Då gick han med i Centerpartiets ungdomsförbund, CUF, som 17-åring.
– Det var nog en kombination av både ideologin som är klockren plus att det var väldigt mycket bra verksamhet som ungdomsförbundet bedrev, säger han.
I ungdomsförbundet blev han så småningom avdelningsordförande, kretsordförande och distriktsordförande.
1979 fick han sitt första uppdrag i kommunpolitiken, som ersättare i fritidsnämnden, och 1982 valdes han in i kommunfullmäktige.
Under 1980-talet fick han bland annat förtroende att leda en arbetsgrupp som skulle förbättra demokratin i Hultsfreds kommun. Men gruppens förslag genomfördes inte.
Arbetsgruppen föreslog ortsvis självstyrande kommundelsnämnder. Varför ville ni ha det?
– För att förbättra demokratin och göra lokala lösningar på respektive ort, så att man inte glömmer bort varje orts egenhet. Vi var parlamentariskt överens i arbetsgruppen.
Enligt Per-Inge Pettersson fick förslaget den dåvarande kommunchefen att gå i taket.
– Han ringde mig och mer eller mindre skällde ut mig. Det glömmer jag aldrig. Det var ett tilltag som jag aldrig har behövt uppleva någon gång efteråt, att en tjänsteman ger sig på en politiker. Det är ett sådant minne man skrattar åt i dag, men som kändes bittert då.
Under 1980-talet uppstod även en debatt om kommunfullmäktiges mötestider. Kommunstyrelsen ville tidigarelägga mötena med en halvtimme till 18.30, vilket Per-Inge Pettersson och några till som exempelvis hade mjölkkor ansåg vara stressande. Han yrkade därför på oförändrad starttid.
När han lämnade lappen med sitt yrkande viskade Per-Inge Pettersson till fullmäktiges ordförande att den borgerliga gruppen stod bakom hans förslag, varpå förslaget klubbades till beslut.
– Det är den enda osanning jag har använt under mitt politiska liv, och jag hoppas att det får vara preskriberat. Att fullmäktige skulle starta 19.00 levde bara i ett år, för nästa år var väl mitt schackdrag i fullmäktige genomskådat.
1990 utsågs Per-Inge Pettersson till länsordförande i Lantbrukarnas riksförbund, LRF, vilket gjorde att han lämnade kommunpolitiken.
– Jag hade fullt upp med LRF.
Per-Inge Pettersson har känt kommunalrådet Lars Rosander (C) sedan CUF-tiden. I somras invigde de äldreboendet på Aspedalsgatan tillsammans.
1999 återvände han till kommunpolitiken, och 2002 blev han oppositionsråd och gruppledare för både Centerpartiet och Alliansen. Efter framgångarna i valet 2010 trodde många att Per-Inge Pettersson, som toppade Centerpartiets lista, skulle bli nytt kommunalråd. Men uppdraget gick i stället till partikollegan Lars Rosander (C).
– Några dagar innan vi hade nomineringsstämma i Centern ringde jag till Lars och sa väldigt uttryckligen att jag önskar att du säger ja och blir ordförande i kommunstyrelsen, säger Per-Inge Pettersson som istället blev ordförande i socialnämnden.
– Jag visste att kommunalråd är ett heltidsuppdrag med råge. Då hade jag fått upphöra med mitt lantbruk, och det var jag inte mogen till.
Att han har suttit 14 år som socialnämndens ordförande, vilket är ovanligt länge, förklarar han bland annat med att kommunen har ambitiösa chefer.
– I Hultsfreds kommun har vi bra förutsättningar. Alltifrån det politiska klimatet till att vi har så duktig personal som vill vara med på resan.
Hustrun Ingegerd Pettersson har också spelat en viktig roll.
– Jag hade inte kunnat hålla på i så här många år med politiken om inte min hustru, under tiden jag sitter på möten, gör färdig såbädd så att jag kan sätta mig på såmaskinen till helgen, eller tröskar vetet samtidigt som jag sitter på ett möte.
Under åren i socialnämnden har han varit med och tagit tuffa beslut på individnivå.
– Vi får del av människors liv rakt in under skinnet. Men vi vet att det var viktiga insatser som gjordes.
Som ledande politiker ser han det som viktigt att vara tillgänglig för telefonsamtal och mejl.
– Går du in och tar ett offentligt uppdrag så kan jag inte förstå varför du ska ducka. Det har varit självklart för mig.
Han menar att det är viktigt att lyssna på den enskildes perspektiv.
– Man ska inte negligera den enskildes känslor och bilder, utan man ska ta sig tid och samtala kring det. Slutresultatet blir mycket trivsammare för alla parter.
Mest nöjd är han med förändringsarbetet inom omsorgen.
– Bemötandet har enligt statistiken blivit betydligt bättre än vad det var för 15 år sedan.
Han ser fram emot en lugnare tillvaro med en betydligt tunnare kalender.
Socialnämnden har fått stora sparkrav. Har det betydelse för att du väljer att sluta just nu?
– Nej, men det kunde ha blivit så att jag fortsatt ytterligare just därför, säger Per-Inge Pettersson som funderat på om det är rätt att avgå med tanke på de nuvarande utmaningarna.
Samtidigt räknar han med en kämpig ekonomi för all offentlig verksamhet i många år framåt.
– Då tänker jag tillbaka på mina 45 år, och jag kan inte ta hela den resan också.
Vid årsskiftet lämnar han alla sina politiska uppdrag, vilket innebär att kommunen behöver hitta en ny ordförande till såväl socialnämnden som kommunala pensionärsrådet och tillgänglighetsrådet. Han slutar även som vigselförrättare.
– Jag är 67 år nästa år och det kan vara lite skönt med en betydligt tunnare kalender än vad jag har levt med i många år.