De är ödmjuka inför att de har varandra kvar i livet, i en tid när en pandemi tagit ifrån många sin livspartner. De vet att sätta värde på livet, även om det inte sett ut som det brukade göra tidigare. Flitiga föreningsmänniskor som de är.

– Vi har sluppit lindrigt undan. Vi har heller inte behövt utsätta oss för smitta, utan vi har haft vänner som handlat åt oss och kunnat vara jätteförsiktiga, säger Ulla-Britt som annars har rätt fullt på schemat i egenskap av ordförande i lokalföreningen av Riksförbundet HjärtLung, körsångare och ledare för två gympagrupper.

Istället har de levt själva, som hela huset i princip, eftersom gamla Mimerhuset, där makarna bor intill kommunhuset, är ämnat för 65+.

– Det har gått bra, vi har inte så stora krav, men det gäller att ha lite rutiner kvar. Varje dag har vi gått upp i tid och vi är vana att äta ordentligt, sedan har vi gått mycket promenader.

– En del tv-tittande har det blivit också. Vi har varsin tv, för vi tittar på olika saker. På så sätt behöver vi inte bråka om fjärrkontrollen, säger de med glimten i ögat.

Att koppla upp sig mot barn och barnbarn har varit en höjdpunkt, för att ändå kunna ha någon form av kontakt.

– Som tur är behärskar Ulla-Britt den tekniken bra, säger Edgar berömmande.

Förra våren och sommaren tillbringades mycket tid i stugan på Öland. De var där några dagar i taget och hade med sig allt som behövdes, för att slippa utsätta sig för smittorisken.

– Det har varit en skön tillflyktsort. Vi har haft den i 54 år, Edgar har varit den stora fixaren. Men nu har vi insett att vi inte orkar med den längre, så nu har vi sålt den.

Nu är båda färdigvaccinerade, det gick smärtfritt genom läkarmottagningen där de är listade.

– Det gjorde barnen lättade, de har varit oroliga för oss. Ingen vet ju hur det hade gått om vi blivit sjuka, säger Ulla-Britt.

Nu hoppas de livet kan snurra igång i liten skala igen, men världen kommer vara annorlunda, tror de. 

– Helt som vanligt undrar jag om det kan bli, säger Ulla-Britt.

Pandemi och en tvårumslägenhet. Vad har ni haft för knep för att hålla sams?

– Vi känner varandra väl efter 57 år, och är rätt överens. Men det är viktigt med egentid också, man måste inte göra samma saker hela tiden. Det funkar faktiskt även i lägenhet.

– Jag tycker nog vi kommit varandra ännu närmare, säger Edgar.