De här positionerna är en hörnsten i den klassiska baletten och en förutsättning för att det ska fungera. Men det är inte så jättelätt, som det ser ut. Titt som tätt får balettinstruktören Simone Hock rycka in och korrigera en fot, ett ben eller så.

På tre språk. Hon pratar tyska med sina elever, alla är tysktalande. Engelska med besökare, och förstås Franska, som är det officiella språket inom baletten.

– De här tjejerna är ju nybörjare, säger hon ursäktande, de har bara hållit på en månad. Innan dess var det ingen av dem som dansat balett.

Men nu är balettskolan i full gång. Man unnar sig inte ens ett sommarlov.

– Vi kör på över sommaren så får de komma om de kan, säger Simone Hock. 

Även om det just nu handlar om att traggla vidare med positionerna, så ska det inte dröja så länge förrän tjejerna kan börja dansa på riktigt.

– Det tar ett halvår ungefär säger Simone Hock, så till julfesten ska vi nog kunna visa upp en dans. 

Men det tar tid att lära sig. Och fullärd blir man aldrig konstaterar hon. Själv var hon med i sin första föreställning efter att ha dansat i tre år.

Redan när Simone Hock flyttade till Sverige för några månader sedan var hon inne på att starta en ballettskola. Och nu är den i gång, om än i begränsad omfattning.

– Just nu är det bara tre elever, säger hon, alla kommer från Tyskland. Men jag hoppas att det även ska komma svenska barn som vill vara med. Det vore väldigt roligt.