Torsdagen den 23 juni har för alltid etsat sig fast i Peter Petersson, Anneli Karlsson och Conny Karlssons minne.
Två dagar tidigare hade de firat tillsammans med sina anställda.
Den senaste satsningen i ett omfattande investeringsprogram i tremiljonersklassen hade körts igång och omgående hade det nya dammfiltret ökat produktionen med sex ton pellets per dygn. Och det fanns mer att ge, filtret var ju inte ens intrimmat ordentligt.
– Ja, det var verkligen en stor dag för oss. Vi hade satsat på en ny robot kring juletid och vi var på gång att byta ut kvarnen och göra om i spånladan.
– Från det att jag kom in 2011 till 2015 har vi jobbar väldigt intensivt för att vända bolagets resultat, tillägger Peter Petersson. Vi kände att vi var på rätt köl och rejäla plusresultat var belöningen för fem års hårt slit.
Våldsam brand
I dag är allt borta. En våldsam brand dagen innan midsommarafton ödelade precis allt de kämpat för.
– Vi lever nog egentligen fortfarande i någon form av chocktillstånd, en känsla av orättvisa och maktlöshet, vi blev ju oskyldigt drabbade av den här branden. Först är det så himla intensivt, efter en tid uppstår ensamheten. I en sådan här situation hade det varit skönt med någon kontakt från kommunen. Företagsklimat är ju dessutom något som ständigt mäts och närvaro är väl en viktig del.
– Visst vi har varandra vi tre, säger Peter Petersson och tittar på sambon Anneli och svågern Conny, men man känner sig ändå rätt utlämnad.
Och mitt i all den där röran, ovissheten och kampen för att orka ur sängen, ska det tas stora beslut, diskuteras med försäkringsbolag och bara att få riv- och bygglov tar mycket tid och ork i anspråk.
Byråkratin är seg – och dyr har de fått erfara.
– Allt måste bearbetas, det är en slags sorgeprocess, säger Anneli som tillsammans med Conny har starka minnen även från den första branden 19 januari 2006.
– Våra kunder är en fantastisk drivkraft, vi hade inte orkat utan det stödet, säger de samstämmigt och med stor tacksamhet. De visade sitt stöd tidigt med beklagande ord, men framför allt uppmuntrande. Vi har hela tiden fått höra att de vill att vi kommer igång igen.
– Vi har exempelvis en kund som säger ”jag gråter med dig”, inflikar Anneli. Så det är kundernas förtjänst att vi orkat, att vi fått ny energi och att vi nu planerar för framtiden.
– Även om vi tvivlar ibland och ställer oss frågorna orkar vi, klarar vi det, när har vi tagit ifatt ekonomiskt? Men varje gång kommer vi fram till att det är enda vägen att bygga nytt.
För parallellt med att delar av personalstyrkan snyggar upp på planen, resten är utlånade, jobbar de alla med att förverkliga planerna på en ny pelletsfabrik.
– Vi hade förhoppningar om att vara klara i februari, men allt har dragit ut så mycket på tiden, säger Anneli.
Försäkringsbolaget har inte ens presenterat värderingsläget, så vi vet inte hur de ekonomiska förutsättningarna ser ut.
– Så mars är nog mer realistiskt att tro, att fabriken ska vara återuppbyggd, inflikar Peter. Då är det ändå en tid av eldningssäsongen kvar.
Längtar efter första spånbilen
Så länge köper Stockhorvan in ungefär hälften av pelletsmängden från andra svenska tillverkare, för att kunna fortsätta leverera till sina kunder.
Företagets cirka 3 000 kunder prioriteras före återförsäljarna, som man tvingats minska till ett tiotal tills man kan tillverka egen pellets igen.
– Som jag längtar efter den dagen när första spånbilen landar in, säger Anneli som får tårar i ögonen när hon pratar om det. Jag minns känslan från förra gången, när vi tryckte på knappen och allt tuffade igång. Det är så jag ryser.