"Det råder misär inom äldreomsorgen"

Monica och hennes bror Matz gör tidigt klart för mig att det inte är personalen man vill rikta sin kritik emot. Inte cheferna heller. Utan de gör ett jättebra jobb och syskonen har fin kontakt med alla.
- Det är våra politiker som måste börja se verkligheten. Vad är det egentligen för vård vi erbjuder våra gamla? Personalen hinner inte med, det finns inte resurser.
De gamla, som dessutom är psykiskt sjuka som deras mamma, är fullständigt bortglömda tycker Monica, Matz och deras bror Lars.
- Det tycks inte finnas utbildad personal till att ta hand om de gamla, psykiskt sjuka någonstans i kommunen. Och om det väl finns personal som klarar av den här gruppen människor riskerar de att bränna ut sig. De tar så stort ansvar och pressen på dem blir för stor. Det är tragiskt att belastningen ska vara så stor att personalen insjuknar.

Fint på papper
Det är två år nu som Monica, Matz och Lars mamma bott i egen lägenhet i anslutning till ett äldreboende i kommunen.
- Allt lät så bra när hon flyttade dit när pappa dog, säger Monica. Hon skulle få promenader, social samvaro och boendestöd. Utöver vård och omsorg av hemtjänstens personal. Men det ser bara fint ut på papperet, verkligheten är en helt annan.
De säger sig hitta sin mamma helt nedkissad nio av tio gånger, även om det inte alltid är så illa som här om dagen då till och med stolen var helt förstörd.
- Vi har blivit lovade att mamma ska få ny blöja varannan timme, men den här hade säkert suttit på sedan tidig morgon. Jag kom klockan 14, personalen först en halvtimme senare. Då skulle mamma dessutom haft sin medicin vid två.