- Vårt stall har länge varit i väldigt dåligt skick, säger Mia Olofsson, en av föreningens två anställda ridlärare. Förhoppningen nu är att kommunen ska se över anläggningen och eventuellt bygga ett nytt ridskolestall.
Satt i rullning
Bollen är satt i rullning. Representanter från ridklubben har tillsammans med kommunala tjänstemän gjort studiebesök hos Smedstads Ridsportcentrum, en av Sveriges absolut modernaste anläggningar, som Linköpings kommun varit med och byggt.
- Nu kan vi aldrig komma upp i storlek med den, men kommunen är intresserad av att det blir något modernt och hållbart för både människor och hästar, säger kollegan Maria Olofsson. Det känns väldigt positivt.
Ur askan
Ridklubben har rest sig ur askan. På hösten 2015 var ekonomin körd i botten. Styrelsen tvivlade på framtiden och ville pausa verksamheten.
Men det fanns krafter som vägrade ge sig. Nu, drygt två år senare, har Hultsfredsbygdens Ridklubb bevisat att engagemang och samarbete var rätta ledordet.
- Nu är vi lite mer på fötter, men det måste få ta sin tid. Man vänder inte skutan så lätt, efter många problematiska år, säger Mia Olofsson. Fortfarande är det lång väg kvar tills vi når våra visioner.
Som är?
- Att vi har ett nytt stall, kan erbjuda bra utbildade hästar och att vi genomför bra tävlingar som folk återkommer till. Att vi ger en bra service helt enkelt och arrangerar mycket aktiviteter för så många som möjligt, ung som gammal, handikappade, rutinerade och orutinerade.
Vill se samarbete
Vimmerbyortens Ryttarförening är där HBR var för drygt två år sedan. VIRF har återigen hamnat i ekonomisk knipa och hotas av konkurs.
- Vi känner med dem och vill säga "kämpa på". Vi bedriver inte verksamheter där man bara kan låsa igen om hästarna, utan det gäller att streta vidare, säger Mia Olofsson. Framöver skulle vi gärna vilja se ett samarbete med VIRF, där vi istället lyfter varandra och försöker nischa oss. I dag är det mer så att vi konkurrerar, på både gott och ont, om medlemmar och elever.
Kan du nämna något som blev avgörande för HBR:s framtid?
- Vi jagade och fick fler sponsorer, även många medlemssponsorer. Exempelvis fick vi fodret sponsrat, så första året köpte vi i princip inget foder alls. Medlemmarna har ställt upp mer ideellt, exempelvis tog de stallet inledningsvis så vi ridlärare kunde gå ner i arbetstid, vilket sparade pengar. Vi sålde av ett par hästar liksom allt hindermaterial till en eldsjäl som låtit oss använda oss av materialet vid tävling. Och vi har fått en bättre "vi-känsla" i klubben.
Ökat engagemang
I söndags höll HBR medlemsmöte, som besöktes av ovanligt många. Det resulterade tacknämligt i nya människor i kommittéer och arbetsgrupper, nya sponsorer och sex ledamöter i styrelsen.
- Vi är av den uppfattningen nu att om vi hjälps åt så kan vi, säger Maria Olofsson. Det känns väldigt roligt. Sedan är det inte lätt att driva ridklubb och ridskola. Jag brukar säga "hade det varit enkelt, hade det inte varit någon sport".