Efter hundattacken i parken

En stor Rottweilerhund hoppade fram bakom en häck och gick till anfall. Både Margareta och Hugo blev bitna av den rasande hunden.
Nu några dagar efteråt har de båda börjat återhämta sig så smått och Margareta fått uppleva några av medmänniskornas verkligt goda sidor. Och några inte fullt så goda.
Direkt efter att hon blivit anfallen av den rasande rottweilern i järnvägsparken fick Margareta hjälp av tillskyndande människor som såg till att både hon och sju månader gamle mellanpudelvalpen Hugo togs om hand, att Margareta kom till sin doktor och såg till att Hugo blev hämtad och kom till sin veterinär.
- Det var mycket blod överallt, säger Margareta, som blev illa biten i ena handen när hon försökte skydda Hugo från den attackerande hunden och jag trodde att Hugo blivit illa biten. Han skrek så våldsamt.
- Men så sa de att det inte var så farligt, att det mesta blodet kom från min hand, fortsätter Margareta. Och det kändes som en lättnad.
Margareta kom iväg till läkare, först på vårdcentralen i Hultsfred och sedan vidare till sjukhuset i Västervik, där hon fick den skadade handen omlagd.
- Det var många snälla människor som ställde upp och hjälpte till, säger Margareta tacksamt.
Däremot har hon minst sagt blandade erfarenheter av bemötandet hos polisen. Den första kontakten med polisen i Kalmar kunde blivit bättre, tycker hon.
- Polismannen som svarade sa att man först skulle klara ut om det var något brott, säger Margareta, som tycker det känns nästan som om hon inte blev tagen på allvar.
Det blev nästan som ett slag i ansiktet, för Margareta framstod ju den här hunden som vilket vapen som helst. Den gick ju direkt till anfall mot Hugo utan någon som helst förvarning.
Nästa kontakt med polisen blev dock betydligt bättre, när hon kom vidare till en utredare i Oskarhamn blev det ett helt annat bemötande, tycker Margareta.
- Det var en underbar polis att prata med, säger hon.