Lotta Hag är ambulanssjuksköterska och stationsansvarig. Nu har hon också erbjudit sin hjälp med vaccineringen i kommunen. "Det känns angeläget att jobba för att få ett slut på det här", säger hon.
Tanken på att vaccinera sig mot covid-19 har skrämt Lotta Hag från Målilla. Särskilt den korta tid det tagit att ta fram det, har bidragit till att hon varit skeptisk.
– Jag var skeptisk även till att ta vaccinet mot svininfluensa, men min sons diabetes gjorde honom till riskpatient, så det slutade med att både han och jag tog sprutan till slut, berättar hon.
Lotta har dessutom på nära håll sett följderna av sprutan mot svininfluensa. Sonens kompis var en av dem som drabbades av narkolepsi – det har också ökat på Lottas tveksamhet.
– Klart att man är orolig, inflikar kollegan Hanna Zingmark. Det är inte utan än att man har kritiskt tänkande, men jag har aldrig tvekat, framförallt för att jag vill kunna träffa mina föräldrar och syskon igen. Så det positiva har övervägt det negativa.
Hel nyligen bestämde sig även Lotta Hag, nu är hon fast beslutsam att vaccinera sig. Hon berättar att en jobbig händelse i ambulansen blev avgörande för hennes beslut.
– Jag hade en patient i ambulansen som syresatte sig dåligt, trots syrgas. Hen hade en sådan ångest och jag hade gjort vad jag kunde. Jag kunde inte göra mer än att försöka lugna och hålla patienten i handen. Det är en händelse som tagit hårt på mig. Där och då bestämde jag mig för att vaccinera mig. Jag tänkte att vi måste få ett slut på det här.
Lotta Hag blev ännu mer övertygad när hon sedan såg sonens kompis göra ett inlägg på sociala medier om vikten av att vaccinera sig.
– Trots att hon fått narkolepsi ska hon vaccinera sig och uppmanar andra att göra detsamma. Då kändes beslutet helt rätt.
Lotta Hag har erfarenhet både av svininfluensan och ebolaviruset. Men det gav henne inte en enda patient. Det fick henne att bagatellisera larmet om covid-19 i början, erkänner hon.
– Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle sitta i ambulansen med mask och vi skulle jobba i full mundering, vilket vi har både vid misstänkta och konstaterade fall.
Hur har den här tiden påverkat dig?
– Patienten jag pratade om tidigare, den resan berörde mig som sagt mycket. Och det är jobbigt när vi larmas på typ ett hjärtstopp och oroliga anhöriga står på trappan och vi måste lägga tid på att klä på oss skyddsutrustning. Tid man velat lägga på patienten.
– Men jag måste säga att alla har varit väldigt förstående. Det känns skönt, tillägger hon.
Har du någon gång känt rädsla för att smittas?
– Jag är inte orolig för egen del när jag jobbar, vi har så mycket skyddsutrustning. Då är jag mer orolig när jag handlar, så det gör jag så sällan det går. Försöker undvika kontakt med andra människor så långt det är möjligt, både för egen del och för att jag inte vill riskera att dra hit smittan till jobbet.
I egenskap av stationssamordnare på halvtid ansvarar Lotta Hag för 30-talet personer inom ambulansen i Vimmerby och Hultsfred/Virserum. Sjukfrånvaron har stundtals varit hög – men glädjande har man klarat sig bra från bekräftad smitta.
Hur mår ni rent psykiskt?
– Jag tror vi alla tycker det är jobbigt. Oftast kör man åtminstone en patient med bekräftad covid-19 varje arbetspass, en kollega körde fyra patienter på ett dygn. Med allt vad det innebär av efterarbete, med att rengöra ambulansen. Det tar mer än en timme, efter varje sådan här resa, som vi måste stå still med bilen.
Vad önskar du dig mest av allt nu?
– Att alla tar vaccinet, så vi får ett slut på det här.