Med hjälp av gps som förarna har med sig syns det exakt vilka områden som gås igenom. "Det gör att vi ser i realtid var vi söker av, och vi rapporterar in eventuella fynd den vägen. De uppgifterna har vi gett till anhöriga så att de kan se att i de områdena kanske det inte behövs läggas så mycket mer tid och energi. Då kanske det finns andra ställen som är bättre att söka på", säger Ove Almersson.
Utbildningsledare Ove Almersson berättar att området som sökts igenom rör sig om många hektar.
– Vi brinner för detta och gör det för de anhörigas skull. Nu har vi varit på plats med mellan sex till nio ekipage. Det är många. Vi bränner av stora ytor och har sökt igenom massvis med vägar och skogsområden.
Ove Almersson berättar att hundarna är oerhört skickliga på att fånga upp dofter.
– Man brukar säga att en hund har 200 miljoner till 300 miljoner doftreceptorer medan vi människor kanske har 20 miljoner. En tredjedel av hundens hjärnvolym är kopplad till att bearbeta dofter.
Hur avgör hunden vilken doft som är intressant?
– Vi försöker alltid lära hundarna vad som är normalbilden där vi är, natur eller stadsmiljö, och sedan markera på det som skiljer sig. Därför vill vi helst ha orörd natur när vi kommer ut. Som i det här fallet väljer vi att inte komma samma helg som det är massa andra människor där. För det är ett störande moment för hunden. Då behöver man komma mycket mycket närmare för att kunna hitta den avvikande doften i skogen.
"Vi försöker få hundarna att jobba med nosen upp från marken. Vindsurfa som det kallas och genom det hitta doftkällan. Det är det snabbaste sättet att söka. Det som ödslar minst energi för hunden", berättar Ove Almersson. På bild hans hund Zemla.
Hur ofta hittar hundarna?
– Svårt att säga. Dels beror det på om vi söker på rätt ställe, personen kanske inte alls befinner sig där. Men finns personen i det område som vi söker av är det väldigt sällan som hunden missar. Det ska mycket till. Till exempel att personen ligger i en skreva, eller att vindförhållandena är väldigt svåra.
Trots att stora områden nu gåtts igenom har hundarna inte hittat spår efter den försvunna kvinnan.
– Vi har följt upp de indikationer som andra hundförare berättat om. Men har inte hittat något i huvudtaget i de trakterna. Vi har fått lite förhöjda intressen vid en sjö men vi gick dit och säkrade med andra hundar. Det var ingen stark markering. Så inget som tyder på ett anträffande.
Kommer ni söka igen?
– Vi gör alltid en efterforskning och bedömer utifrån det. Vi har pratat om fler sökningar men det går till en viss gräns. Någonstans kommer man till ett läge där man känner att man inte kommer längre. Jag förstår att familjen tycker det är jättejobbigt och att de fortsätter leta, det hade jag också gjort i deras ställe. Men det är otroliga ytor att söka när man inte har något att gå på.