– Det är helt oacceptabelt, säger Boris Karlqvist, informatör vid Älgskadefondsföreningen. Att inte anmäla en viltolycka kan skapa onödigt lidande för djuret.
Han lyfter upp sin telefon och visar några hemska bilder på en trafikskadad älg som fått leva på tre ben både länge och väl innan jägare kunde skjuta den.
När en viltolycka anmäls till polisen, kallas eftersöksjägare ut för att om möjligt spåra upp det skadade djuret och i förekommande fall avliva det. Alternativt konstatera att det klarat sig.
Enligt Jaktförordningen är man som förare skyldig att anmäla en kollision med älg, hjort, rådjur, vildsvin, lodjur, järv, mufflonfår, björn, utter, varg eller björn.
– Då ringer man 112 och begär att få tala med polisen, säger Kenneth Karlsson. Det är det numret som gäller.
Han är kontaktman för eftersöksjägarna i Hultsfreds kommun.
Det här systemet med eftersöksjägare började faktiskt i Hultsfreds kommun 1995.
– Jag kommer ihåg det allra första mötet på polisstationen i Hultsfred, säger Kenneth Karlsson. Det var dåvarande Hultsfredspolisen Lars Sävberger som kallade in oss och presenterade sin idé om en speciell organisation som kunde spåra trafikskadat vilt. Och vi jägare hängde på.
Sedan dess har organisationen spritt sig och blivit en nationell angelägenhet. Eftersöksjägarna finns nu i hela landet.
I korta drag bygger idén på ett samarbete mellan polisen och jaktvårdskretsarna i kommunerna. I varje krets finns en kontaktman, som polisen ringer, när det anmälts en viltolycka. Kontaktmannen, i det här fallet Kenneth Karlsson väljer sedan ut en eftersöksjägare som bor lämpligt till.
– På sätt sparar polisen mycket arbete med att leta upp markägare och jakträttsinnehavare, säger Kenneth Karlsson, vi som finns här har ju lokalkännedomen och vet vem vi ska ringa upp.
– Men vi har också ett samarbete med andra jaktvårdskretsar i andra kommuner, har inte vi någon tillgänglig jägare, kan vi kontakta någon från grannkommunerna och på sätt få igång eftersöket snabbt, fortsätter han.
Eftersöksjägaren i sin tur kan gå precis som det behövs, och behöver inte ta hänsyn till några gränser, han har full rätt att spåra skadade djur även in på grannens marker. Klädd i en speciell, färgstark klädsel är det lätt att känna igen en eftersöksjägare.
– Den här klädseln är ett sätt att visa vem man är, och att man är ute i lagliga ärenden, säger Kenneth Karlsson.