Erik Eklund genomförde sitt livs första triathlonlopp

Du var väldigt nervös innan tävlingen. Hur gick det?
Det gick bra men visst var det tufft. På förhand var det väldigt svårt att föreställa sig vad som väntade. Men jag tog mig hela vägen.
Det gick höga vågor i Kalmarsund och många fick bryta redan under simmomentet.
Det var ett 40-tal simmare som de fick plocka upp och ett tiotal som inte klarade tiden. Stundtals var det ganska otäckt. Jag är ju inte heller van vid att simma på öppet vatten i höga vågor.
På förhand sa du att det skulle kännas som att du var i mål om/när du bara hade maratonsträckan kvar. Var känsla sådan när du kom dit?
Det låter kanske lite sjukt, men så var det faktiskt. Under cyklingens sista mil körde jag bara på låga växlar och passade på att skaka loss benen. Sedan tog det nån mil in i löpningen innan jag var ordentligt igång, men efter det var det lugnt.
Och känslan att springa in under målskynket och höra speakern ropa "You ar an Ironman?
Obeskrivligt. Det var fantastiskt. Jag hade faktiskt gråten i halsen. Det stod ens namn på nummerlappen, så när jag lyssnade på publiken lät det som att alla kände mig. Trots att jag bara är en glad motionär kände jag mig verkligen som en vinnare.
Du har berättat att du alltid vill hitta nåt mer extremt att göra. Vad blir det härnäst då?
Haha. Det här var faktiskt ganska extremt. Jag får nog lura lite på det.
Jag antar att det var ganska skönt att vila kroppen i söndags med lite bockjakt?
Premiären är helig, den missar man bara inte. Därför hade vi ställt klockorna på halv tre i söndags morse (bara ett fåtal timmar efter målgång) och drog till Öland för jakt. Jag fällde en bagge strax efter klockan fem på morgonen, sedan la jag mig i gräset och sov ändå tills de kom och hämtade mig.