Det är ingen tvekan om att det är skillnad på "arbetsbrist" och brist på arbete. För är det något det inte är brist på, så är det just arbete.
- Hur ska det gå i framtiden, undrar Ewa Johansson som jobbar på avdelningen Flöjten, när vi redan i dag har problem med sjukskrivningar och utbrändhet. Folk går på knäna.
- De som blir kvar kommer att köra slut på sig fullständigt.
När personalpoolen skrotades vid årsskiftet fick avdelningen Flöjten ett tillskott av personal, fyra värdefulla par extra händer.
- Men trots det har vi ofta fått köra kort, säger Ewa, eller ringa in vikarier.
På vardagsmorgnarna ska det vara sex personer som jobbar på avdelningen, på helgerna fyra.
- Men det händer ofta, säger Ewa att vi får köra med helgbemanning.

Hemsk dag
- Det har varit en hemsk dag i dag, säger Ewa. Erika Pöder, Kotlitha Karlsson och Lena Carlsson håller med. Det är verkligen jobbigt just nu, inte ens områdescheferna har hört av sig.
Det fanns inte mycket arbetsgläjde kvar. Av förståeliga skäl. Arbetet gick mekaniskt i går. Beskedet om att 100 personer ska bort låg som en blöt filt över verksamheten.
Inte minst osäkerheten om vem som får gå. Den saken går ju inte att få klarhet i förrän man har lusläst LAS-listan och avslutat förhandlingarna. Det blir en jobbig tid för alla, vare sig de kommer att bli kvar eller får gå.
- Jag har jobbat här i sex år, säger Ewa, och jag tror att jag är en av dem som får gå.

Festivalsponsring
Att Ewa och de andra på Knektagården kunde läsa i tidningarna om att kommunen satsar 110 000 kronor på att sponsra Hultsfredsfestivalen, samma dag som de fick beskedet att 70 helårstjänster ska sparas bort, fick dem att fara i taket.
- Hur många festivalbesökare bryr sig om den där annonssidan för 20 000 kronor? Undrar Ewa. Resten av pengarna går till biljetter för politiker och tjänstemän.
Inte blir det bättre av vetskapen om att kommunens tillförordnade socialchef kostar 6 500 kronor om dagen.
- Det är en månadslön för en halvtidsarbetande i vården, säger Kolitha Karlsson.

Oro för framtiden
Beskedet att 70 tjänster ska bort skapar en oro. Inte bara för det egna jobbet, utan också för hur det ska bli med äldreomsorgen i framtiden.
- Vi som jobbar här, säger Ewa, har ju valt det här jobbet för att vi vill jobba med människor och ge en äldreomsorg med värdighet.
- Men vi vill inte bli sådana som springer ut och in ur rummen utan att ha tid med något.
Hon misstänker att det är så det kommer att bli i framtiden.
- Jag är inte säker på att jag skulle vilja lämna mina föräldrar till ett sådant boende....