– Det är viktigt, säger Kenneth Rosén, ordförande i Fågelklubben, eftersom det är många andra arter som sothöns och doppingar som gärna vill hålla till i närheten av skrattmåsarna.
Tidigare har det funnits en ganska stor skrattmåskoloni i Lönnekullaviken, på östsidan av sjön Hulingen. Men den minskade kraftigt fram till för några år sedan.
– Det beror antagligen på att skrattmåsarna vill ha vatten runt sina bon för att skydda sig mot rovdjur, berättar Kenneth Rosén. Men här i Lönnekullaviken har vassen vuxit till sig och perioder av lågvatten har rävar och andra kunnat ta sig ut till bona.
Klubbens medlemmar såg med förfäran på hur kolonin minskade, och tanken på att bygga häckningsflottar en bit ut i sjön väcktes.
– På ett ställe i Skåne hade man provat, och vi tänkte att det kan vi göra också.
Det var för några år sedan som flottarna kom på plats och med tiden har de hunnit bli ganska slitna av väder och vind, så nu i helgen togs de i land för en grundlig renovering, innan de sattes tillbaka för den nya säsongen. På bekvämt kikaravstånd från fågeltornet i Järnudda.
– Vi vill ju kunna följa livet på flottarna, säger Kenneth Rosén.
Så här långt kan klubbens medlemmar konstatera att experimentet med häckningsflottar fungerat. Sakta men säkert har skrattmåskolonin börjat öka igen. Och med den har också doppingar, sothöns och andra börjat komma tillbaka i större skaror.
