– Det är ett farligt jobb att hugga vindfällor, säger Ove Arnesson på skogsstyrelsens kalmardistrikt.
Ännu man inte hunnit få en total överblick över situationen, men så här långt ser det ut som om stormen för två veckor sedan ställde till med större skador än som varit känt.
– Men vissa fastigheter kan ha drabbats betydligt hårdare nu, berättar Arnesson, men generellt sett var det värre förra gången.
Ove Arnesson riktar sig direkt till skogsägare, med en uppmaning att gå igenom sin skog, och se till att få bort nedblåsta granar i förstaläget. Det är för granbarkborrens skull det är viktigt att få ut granen snabbt.
– Vi har haft en positiv trend när det gäller barkborreangrepp, säger han, men blir det en varm vår och sommar är risken stor att det blir nya angrepp.
Ironiskt nog är det barkborren som är orsak till många av vindfällorna, förklarar Ove Arnesson.
– Det beror på att det blivit många små hyggen, där man tagit ut angripna träd, säger han. Då har det också blivit många hyggeskanter, och hyggeskanterna är känsliga.
Att arbeta upp vindfällorna är ett jobb som kräver stor erfarenhet, säger Ove Arnesson. Träden kan ligga i spänn, och det är svårt att förutse hur de kommer att röra sig.
– Det kan se lätt ut, säger Arnesson, men det kan sprätta till och ställa till med skador. Så är man det minsta osäker, ska man lämna över jobbet till proffs.
Som till exempel Alf Jonasson i Hultsfred. En av de sista manuella skogshuggarna i trakten. Vimmerby Tidning träffar honom på ett hygge i närheten av Björksebo på gränsen mellan Vimmerby och Hultsfreds kommuner. Tillsammans med kollegan Jonas Johansson har han precis tagit hand om de sista vindfällorna på området.
– Det har varit ganska mycket här, säger han. Det är andra gången vi är här nu.
Vindfällor kan vara knepiga, de kan stå kvar både länge och väl. Men till slut släpper de sista rottrådarna och då faller trädet.
Att hugga vindfällor är ett jobb som kräver både kunnande och erfarenhet. Med över 40 år som skogsarbetare har Alf Jonasson det som krävs för att ge sig ut i stormskogen.
På väg hem från hygget får vi bevis för hur stormskadade träd kan stå kvar, och falla senare. Strax utanför Vena, håller Svevias personal på att baxa undan en stor gran som fallit tvärs över vägen. Den låg inte där en timma tidigare, när vi passerade åt andra hållet.
– Den föll för bara en stund sedan, säger flaggvakten.