Johan Nilsson och Martina Nelson, här tillsammans med barnen Signe, Ollle och Elvira, kände ingen brådska med giftermålet, utan bestämde sig för att skjuta på bröllopet ett år för att alla som ville skulle kunna vara med.
Det är en trend som märkts över hela landet, att färre lovat varandra evig kärlek mellan mars och juni, jämfört med samma period i fjol. Det visar siffror som SCB tagit fram åt Nyhetsbyrån Siren.
Antalet nyblivna gifta har minskat i alla län. I Kalmar län mer än rikssnittet (minus 31 procent) när 484 länsinvånare gift sig, jämfört med 720 samma period förra året. Det ger ett minus på 33 procent.
– Det är en tydlig corona-effekt. De senaste åren har det legat på en högre nivå, säger Ann-Marie Persson, befolkningsstatistiker på SCB, som en kommentar till siffrorna.
Martina Nelson och Johan Nilsson, från Hammarsebo utanför Hultsfred, hade kommit långt i sina bröllopsplaner – sedan Martina friat till Johan på nyårsafton.
Datumet var bestämt till den 27 juni, kyrkan bokad liksom festlokalen, maten beställd och inbjudningskorten hade skickats ut till de förväntansfulla gästerna. Då kom coronaviruset och ställde allt på ända.
Nu ligger ringarna i en låda och bröllopsklänningen påminner om den stora dagen som sköts på framtiden.
Hur tänkte ni kring beslutet?
– Vi ville ha alla där och ville inte att någon skulle behöva välja bort att vara med för att de var rädda för corona, säger Martina. Vi har egentligen ingen brådska, även om det varit känslomässigt jobbigt att se ringarna och klänningen, erkänner hon.
Nu är bröllopet istället bestämt till den 10 juli nästa år.
– Vi får gravera om ringarna, säger Martina.
Charlotta Hägg, Målilla, har alltid varit traditionell och velat gifta sig inom ett år efter frieriet. Den 30 juli 2019 gick hennes Johan (Martinsson) ner på knä i Eiffeltornet.
– Och jag sa ja, säger Charlotta och ler vid minnet av den speciella dagen i Paris. Redan då bestämde vi datumet 25 juli 2020. Vi ville båda ha ett sommarbröllop och den dagen hade vi varit ihop i fem år.
Ni funderade aldrig på att ställa in?
– Jo, tanken slog oss i februari-mars. Men vi pratade om syftet med dagen och kom fram till att det viktigaste var att bli man och hustru. Vi sa redan då att vi skulle fullfölja vårt giftermål, även om det så bara skulle vara vi två i kyrkan. Middag och fest kom i andra hand och vi hade länge planer på att man kunde ha festen nästa år.
I juni skickades nya meddelanden ut med information om covid-19, deras tankar kring det och alla gäster fick en chans att på nytt meddela om de ville komma eller inte.
– Vi tvingades ringa några jobbiga samtal till gäster som tackat ja, men som bor långt borta och säga att vi prioriterade vår närmaste familj på plats. Det var jättejobbigt, säger Charlotta och ger lite exempel på andra åtgärder man vidtog, som att ändra bordsplacering så man satt med dem man umgås med, vi köpte ett tält för att kunna vara utomhus och livesände vigseln så fler än våra 42 gäster i kyrkan kunde se den.
– Det känner vi efteråt var en rolig grej, för det var väldigt många som tittade, som kanske inte hade varit i kyrkan i vanliga fall, tillägger Johan.
"Dagen blev över förväntan på alla sätt och vis", säger Johan och Charlotta. "Vi dansade vals utomhus, i en ring av våra gäster som höll upp tomtebloss och vi hade fantastiska talare, spex och sånger", berättar de om sin dag.
Blev dagen som ni tänkt er?
– Ja, helt fantastisk trots omständigheterna. Allt blev över förväntan på alla sätt och vis. Johan sa i sitt tal till mig att "Du vet att du är riktigt förälskad i någon när du hellre är vaken än drömmer, för verkligheten är så otroligt mycket bättre än drömmen". Precis så känner vi för vårt bröllop, som vi drömt så mycket om. Verkligheten blev så mycket bättre än drömmen.