Filip Svenssons liv har utvecklats till en mardröm. Från att ha varit en ung, levnadsglad företagare med tre anställda har han brutits ner av neuroborrelia, alltså borrelia med påverkan på nervsystemet. 

– Dessutom har jag fått höra så mycket diskriminerande av läkare som anklagat mig för att vara lat och arbetsskygg, när jag och flera med mig snarare betraktar mig som arbetsnarkoman.

– Det har sagts att ”mina problem nog bara sitter mellan öronen” och att jag är ”begåvningshandikappad och inte ska kunna driva ett eget företag”. En annan läkare undrade om jag misshandlas av mina föräldrar, så att problemen är psykiska. Jag känner mig fruktansvärt kränkt och nonchalerad, så jag har gått vidare med anmälningar till både Diskrimineringsombudsmannen och Patientnämnden.Det var redan i januari 2015 som Filip Svensson sökte läkarvård första gången. 

I och med att han haft ett fästingbett tidigare på hösten låg det nära till hands att tro att borrelia var orsaken till att han insjuknat med flera jobbiga symptom.
– Men läkaren skrattade bara åt mig och avfärdade min teori, säger Filip Svensson, som ser det som en liten upprättelse att IVO nu slagit fast att hans läkare brustit i den medicinska handläggningen.

Filip var så dålig att han knappt vågade somna på kvällarna, av rädsla för att inte få vakna upp igen.
Först fyra månader senare, efter åtskilliga läkarbesök och upprepade önskningar från Filip och hans föräldrar togs ett borreliaprov som visade positivt.

Men – det kom att dröja ytterligare tid innan han fick antibiotika.
– Läkaren ville vänta in ett ryggmärgsprov, som jag fortfarande har men av. Men när jag väl började medicinera gick jag snabbt från att vara sängliggande 20 timmar per dygn till att kunna jobba halvtid, men tydligen kan man bara få antibiotika i max två veckor i Sverige och den tiden räckte inte i och med att borrelian satt sig så hårt i kroppen. Så jag blev mycket sämre igen, samtidigt som läkaren hävdade att jag inte kunde ha borrelia, ”för ingen borrelia överlever 14 dagars behandling. Det är bara restsymtom som du får lära dig leva med”, har jag fått höra.

Istället har Filip Svensson nu beställt och fått hem antibiotika från utlandet. Det är hans enda hopp om att få tillbaka sitt liv.
– Det känns så trist att jag tvingats säga upp mina tre anställda och min firma Filips Bygg och trädgård ligger vilande. Jag saknar mina kunder och vill inget hellre än att börja jobba igen, säger han och är märkbart tagen av att uttala meningen.
– Jag är 25 år och bor hemma, när jag egentligen inte vill något hellre än att flytta och skaffa en egen familj.

Men som jag mår nu funkar inte det, jag är så muskeltrött i mina armar att jag exempelvis inte orkar tvätta håret själv. Dessutom har Försäkringskassan nekat mig ersättning för de åtta första månaderna, ett beslut jag överklagat till Förvaltningsrätten.

Det har gått så långt att Filip övervägt att ta sitt liv. Han funderade bara på vilket alternativ som var bäst.
– Jag gick in i en djup depression efter en allvarlig sågolycka, där jag sågade av halva mitt finger. Jag ville bara vara snäll och hjälpa min pappa klyva en träbit, som jag gjort så många gånger tidigare, men jag fick ett kraftigt yrselanfall  och skadade totalt tre fingrar, berättar han och visar mig sitt skadade ringfinger.

Filip tittar på mig med allvar i blicken och berättar att han känner sig som en stor belastning för sina föräldrar, hur han inte klarar någonting längre och att han börjat drabbas av följdsjukdomar.
– Nyligen var hela huvudet så täckt av utslag att jag varken kunde ligga ner eller ta på huvudet. Sjuksköterskan här på hälsocentralen rekommenderade mig att köpa salva på Apoteket, medan man tog det hela på allvar på akuten i Vimmerby. Läkaren såg direkt att det var ett infekterat eksem, som höll på att sprida sig till stafylokocker, så antibiotika sattes in direkt.

Filip Svensson lider hårt av infektionen än i dag. När vi sitter och pratar försöker han beskriva känslan.
– Det känns som att gå med kraftig influensa och konstant yrsel, så jag har inte kunnat köra bil på nio månader.Efter utredningar och tester på Västerviks sjukhus är det konstaterat att jag lider av muskelsvaghet och kraftig hjärntrötthet. På Västerviks sjukhus tror de att jag även fick hjärnhinneinflammation till följd av den sent insatta behandlingen, så jag har fått börja på rehabilitering nu, som jag hoppas ska hjälpa mig att bli bättre. Men läkarna kan inte ge mig några garantier, att jag kommer bli helt frisk igen.