Flera hundra grader varm magnesium sköljde över hans kropp

Almanackan visade på den 13 juli. Fredagen den 13:de. Men det hade aldrig vållat några bekymmer tidigare. Skrockfull har han med andra ord inte haft någon anledning att vara.
Istället brukar de här omtalade fredagarna vara en lyckodag snarare än otursdag för Leo Sander som blir 30 år i december. Fast det mönstret bröts i somras.
- Jag lär nog bli påmind om olyckan varje gång det är fredagen den 13:de, säger han när vi träffas hemma i hans lägenhet nästan på dagen tre månader efter arbetsplatsolyckan på Gjutal.
Leo Sander jobbar som verktygsmakare på Gjutal sedan nio år tillbaka. Just den här dagen hade det blivit fel på ett verktyg i en mellanstor maskin, så Leo stängde av maskinen som man ska göra, för att kunna slipa in en sak.
- Jag satte mig på bryggan som det heter, för att börja slipa. Jag hade blicken fäst ganska högt upp och satt med framsidan av kroppen mot metallmynningen i verktyget, berättar han och måttar med händerna för att visa höjden.

Några kilo magnesium
Då - det var då allt hände. Snabbt gick det, så Leo hann inte riktigt fatta hur illa det var till en början.
- Det är inte ovanligt att det börjar brinna lite lätt när man slipar, säger han. Så jag reagerade inte så värst när jag såg att det brann. Trodde det var under mig. Inte förrän jag tittade andra gången såg jag att det var jag själv som brann.
Leo kunde hoppa ur maskinen på egen hand. Han liksom alla andra inblandade lyckades, som Leo säger, hålla sinnet under kontroll. Som tur var. Det var dyrbara sekunder och kylförbanden på Leos ben kom snabbt på plats tack vare en kollega som är med i brandkåren och har gått första-hjälpen-kurs.