Solen och molnen slåss om herraväldet över himmelen när Thomas Svensson med hjälp av Lis-Karin Dahlgren och hennes barnbarn Emrik och Kalle drar ut flygplanet, modell 1976, ur hangaren på Hultsfredsflygfält. "Vi ska följa med!" tjoar Kalle och tillsammans med sin bror skuttar han och hämtar tre krämfärgade headset.

– Det här är på riktigt men det är viktigt att behålla leksinnet och ha roligt, menar Thomas.

Thomas tittar över planet, öppnar luckor och kontrollerar alla instrument. Vid det här laget är han van vid både plan och flygfält. Det var här han besegrade sin flygrädsla för 36 år sedan och sedan dess har han inte sett bakåt.

Besegrade flygrädslan

– Här gick man som en osäker yngling och blev omhändertagen av duktiga flygare. Jag hade flugit reguljärt en gång och då satt jag och höll krampaktigt i stolen när planet betedde sig som ett löv i lufthavet. Jag sa till mig själv att "jag ska aldrig flyga igen". Så fick jag för mig att åka in hit när flygklubben hade "spaka själv"-dag och det blev ett lyft i livet.

Dags för start

Propellern vispar luften och ett brummande ljud tränger genom den förslutna dörren. I baksätet tittar Emrik och Kalle redan ut genom fönstren.

– Den låter som en robot, förkunnar Kalle med blicken på landningsbanan.

Så rullar planet igång och utan att det känns så försvinner marken under fötterna. För Thomas är det en familjär känsla. Varje sommar sedan 1980 har han tagit flyget till sommarsemestern. Stora delar av Sverige har besökts via luften och även England och Skottland. När Thomas räknat efter har han hunnit besöka 80 procent av Sveriges cirka 200 flygfält. Men några av hans mest minnesvärda resor var till Nordkap i Norge och Sveriges fjällvärld.

– Jag och en flygkamrat åkte en gång in i fjällvärlden väster om Vilhelmina. Det var så otroligt vackert att jag tror vi växlade tre meningar på en timme. Vi bara satt och njöt.

Många möjligheter

Att flyga innebär flexibilitet men det gäller att vara fokuserad på möjligheterna och inte en specifik destination. Är det för dåligt väder går det inte att flyga.

– Om man ska på semester och bokar flyg några månader i förväg kan man inte veta hur vädret kommer vara. Är det då oväder dit man ska får man tänka om och först åka någon annanstans.

När man flyger har man möjligheter att åka dit det är bra väder. Jag brukar säga att om man inte bryr sig vart man åker så kan man inte åka vilse. Det är bara att landa någonstans och se sig om "vad finns det här?". Finns det då inget att göra är det bara att dra fram kartan igen och åka vidare.

Små regndroppar letar sig upp för vindrutan och luften lindar sig som en kylande filt runt benen. Det är dags att vinka av molnen. Miniatyr träden och de sockerbitsstora husen växer i storlek. Lika försynt som planet lyfte från marken återförenas den med landningsbanan. Kalle flyger ut ur planet och lägger sig på marken med ansiktet nedåt. "Jag kysser marken" marken berättar han och i nästa veva frågar han Thomas om inte han kan få köra planet nästa gång.

Mot Malung

Men nästa gång kommer inte Kalle och Emrik att följa med. I veckan flyger nämligen Thomas och Lis-Karin iväg på sin årliga semester till dansbandsveckan i Malung. Just möjligheterna är något som Thomas värdesätter mest med flygandet. Att på några timmar vara någon helt annanstans. För honom är sluta är inget alternativ.

– Startar du i Hultsfred är du i Malung på ett par timmar, med bil tar det runt åtta. Jag kanske låter överentusiastisk men detta är den bästa hobby jag haft och så länge flygläkaren tillåter mig kommer jag att flyga. Jag önskar att alla lär sig detta och blir lika flygtokiga som jag.