Claes Månsson är kanske mest känd som en av medlemmarna i Lorrygänget, som nyligen återförenades i SVT-serien "Äntligen!".
– Det var väldigt, väldigt trevligt, och framför allt är det väldigt lättarbetat när man känner varandra så väl som vi gör, säger Claes Månsson till Vimmerby Tidning.
– Suzanne (Reuter) sa vid något tillfälle att anledningen till att vi funkar så bra ihop är att vi har inte haft några förhållanden med varandra. Det är ingen sådan gammal skit som ligger i systemet.
Just nu är Claes Månsson på turné med föreställningen "Sådan far", som spelas på Valhall i Hultsfred den 8 mars.
– Det är en väldig blandning av komedi och lite, lite fars. Folk skrattar jättemycket. Och så vrids det åt lite grann på slutet, men framför allt är den rolig.
Har du spelat teater i Hultsfred tidigare?
– Nej, det har jag aldrig gjort. Det ska bli jätteroligt, säger Månsson som främst associerar Hultsfred med musikfestivalen.
Besökte du Hultsfredsfestivalen?
– Nej, jag vet inte om jag kände mig för gammal för den sortens excesser. Det blev aldrig av att jag åkte dit.
Är du musikintresserad annars?
– Ja, till husbehov, men jag är inte någon nörd. Jag lyssnar gärna på musik och har ganska bra koll, men kanske inte på de allra senaste grupperna.
Lyssnar du mycket på någon särskild artist?
– Just nu är det faktiskt Rihanna, säger Månsson som berättar att han tycker om låten "Lift me up", som är ledmotiv i filmen "Black panther: Wakanda forever".
– Det är en jättefin låt skriven av Ludwig Göransson som skriver mycket filmmusik i Hollywood.
Förutom Claes Månsson medverkar Ola Hedén i "Sådan far". Hedén har också skrivit manus.
– Han var med i "Pilsner och penseldrag" på Vallarna för fem år sedan. Då träffades vi för första gången. För ett par år sedan frågade han om jag ville läsa en pjäs han hade skrivit och eventuellt göra den med honom på Riksteatern. Det visade sig att det var en jättefin liten pjäs.
Månsson spelar en pensionerad postmästare vars 45-årige son fortfarande bor hemma hos pappa. Sonen spelas av Ola Hedén.
– När pjäsen börjar har de träffat varsin kvinna och säger inte detta rent ut till varandra, utan de försöker på alla möjliga sätt få den andra att flytta ut, så att de kan få sin kvinna att flytta in. Det handlar om nyttan av att kommunicera med varandra, helt enkelt.