Mats Trondman är professor i kultursociologi på Linnéuniversitetet och gästprofessor på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han var också en trogen besökare på Hultsfredsfestivalen i många år.
– Först var jag där själv och sedan var jag där med mina tonårsbarn. Jag tillhör de som kände väldigt stor sorg när festivalen föll, säger han.
Tillsammans med flera andra forskare har han skrivit boken "Hultsfredsfestivalen – punkens etos, festivalens anda och entreprenörskapet" som släpps i april. Det är en riktig tegelsten på över 500 sidor. Forskarna har gjort längre intervjuer med närmare 80 personer, däribland festivalens grundare. De har också pratat med många andra personer med koppling till festivalen.
Dessutom har de ställt frågor om Hultsfred och entreprenörskap till svenska folket i en stor undersökning.
– Hultsfredsfestivalen har blivit vad vi kallar för ett kollektivt minne utan dess like. Drygt 90 procent av befolkningen, om vi tar bort de allra äldsta och de allra yngsta, kommer ihåg festivalen. Någonstans mellan fem och sex procent av den svenska befolkningen har varit där minst en gång, vilket är flera hundra tusen människor. Vi har flera miljoner som minns den och flera hundra tusen som var där.
Boken beskriver och analyserar flera saker. För det första hur festivalen blev till, och hur den försvann. För det andra vad grundarna lärde sig under resans gång och vad festivalen betydde för Hultsfred. Det tredje temat är entreprenörskap och det fjärde handlar om musikens betydelse.
Boken vänder sig till en bred målgrupp.
– När vi berättar om festivalen, hur den blev till och de här ungdomarnas liv och öden i Hultsfred har vi medvetet skrivit i en berättande ton, så det kan vem som helst läsa. Sedan har vi varvat det med mer akademiska, teoretiska analyser.
Enligt Mats Trondman har festivalen haft stor betydelse för många.
– Hultsfredsfestivalen var ett kärleksprojekt. Den här kärleken till Hultsfred och platsen, att vi kan göra någonting, och vad vi upplevde ihop – det drar iväg åt en nästan religiös upplevelse i profan bemärkelse. Det blir också en berättelse om vad samhället kan vara när det är som bäst.
Trots att festivalen numera är nedlagd är den fortfarande närvarande på flera sätt.
– Festivalen skapade andra saker som lever kvar – en akademisk utbildning, ett arkiv för hela Sveriges pop- och rockhistoria och mindre kulturella entreprenörer som lever kvar och verkar i Hultsfreds anda.
Personligen skulle Mats Trondman gärna se att Hultsfredsfestivalen återuppstod.
– Inget skulle vara större i Musiksverige än att festivalen kom tillbaka. Men just nu bedömer jag det inte som särskilt troligt, säger han och konstaterar att tiderna har förändrats.
– I dag har vi en mycket mer svårhanterlig musikbransch med ett helt nytt medielandskap. En stor festival i dag kräver väldigt stora akter och stora akter kostar väldigt mycket pengar, så i nuläget ser jag bara möjlighet till små festivaler som är starkt nischade. En stor festival skulle inte gå att ha i dag utan att det kommer in aktörer som är beredda att riskera väldigt stora summor pengar.
Samtidigt utesluter han inte en återkomst för Hultsfredsfestivalen i framtiden.
– Har något funnits kan det också återuppväckas.
