Människans användning av örter och växter i medicinsk syfte har en lika gammal historia som människan själv. Idag går vi till apoteket för att hitta något som kan lindra huvudvärken eller febern men förr i tiden var det i naturen som vi hämtade våra läkemedel. Många av de växter som människan länge använt i medicinskt syfte har nu via vetenskapen kunnat bevisas ha önskade medicinska egenskaper medan andra visat sig vara verkningslösa eller till och med farliga.
– En vanlig örtblandning för att bli av med hicka som jag stött på i gammalt material var att koka te av kamomill, säger den lokala hembygdsforskaren Linus Karlsson.
Förr i tiden var även sjukdomar, åkommor och diverse problem omgärdade av en stor dos skrock och vidskepelse. Gränserna mellan vad som ansågs vara medicin och vad som ansågs vara magi och häxkonst började under 1400- till 1700-talet bli flytande och tidigare läkekunniga kvinnor började istället bli betraktade som trollkunniga, häxor, berättar han.
Via tingsprotokoll från år 1744 kan vi läsa om Anna Maria Fransdotter från Sönnerhult i Vena socken som tog arbete som piga på Österarps gård. En del av hennes arbetsuppgifter var att ta hand om gårdens barn som just blivit sjuk. Anna Maria gjorde som hon brukade göra när hon vårdade sjuka, hon plockade diverse grödor och kryddor från trädgården och blandade ihop en medicin som skulle hjälpa den lilla. Det hon gjort så många gånger förr togs inte emot på samma vanliga sätt, Anna Maria blev nämligen dragen inför rätta den här gången. Hon dömdes till häxeri för sin handling och straffet blev att sitta i Virserums kyrka och inför församlingen och Gud avge sin syndabekännelse för sitt brott.
– På 1700-talets andra hälft fram tills att apoteken kom i mitten av 1800-talet var det kyrkan och kantorn som fick ta över en stor del av det medicinska ansvaret. Varje socken hade ett litet sockenapotek som kantorn skötte, han skötte även vaccinationerna av traktens invånare. Det fanns många kvinnor som fortfarande hade kunskapen på den här tiden men som inte längre vågade blanda mediciner, även inom familjen kunde man nämligen bli utpekad som häxa. Om någon blev sjuk gick alltså den personen till traktens kantor som lyssnade in på symptomen och blandade medicin utefter de samlade recepten som fanns i läkarboken. I Målilla kyrka hittades dessa läkeböcker på vinden och fanns kvar här fram till år 2010. Idag är de gamla läkarböckerna istället bevarade på arkiv, säger Linus Karlsson.
– Det här är den sista domen jag har kunnat hitta som handlar om häxeri i trakten. Med andra ord är alltså troligtvis Anna Maria Fransdotter från Sönnerhult den sista häxan som dömdes. Man trodde verkligen på andar, häxor och oknytt på den här tiden, mer än på bibeln. Det var oerhört vanligt och berättelserna och tron fördes ofta vidare från generation till generation. Jag har till och med hittat fall från torpare som trodde på detta in på 1950-talet. Det fanns flera sägner och historier om vart häxorna samlades för att göra sina häxblandningar och vart de tog vägen för att utföra ondo. Här i trakten sas det att de flög till Häringe kyrka där de dansade vilt med djävulen om nätterna.
• Denna serie är baserad på historisk material insamlat av hembygdsforskaren Linus Karlsson i Målilla.