- Det var en gammal dröm att åka öppet spår, säger Gunborg Nilsson. Det blev många fantastiska år, verkligen. Man känner sig nöjd med sig själv, att man fixar det.
Men i år var det kämpigt. Det var extremt kallt och kylan gjorde det kärvt.
- Och så tar åldern ut sin rätt, jag blir ändå 75 i år, säger Gunborg Nilsson och skrattar. Men med envishet kommer man långt, även om det var väldigt tufft att ta sig i mål. Man märkte det på de yngre också, att de var väl så trötta.
Åkt med sönerna
Det var när hon blev pensionär som tanken på Vasaloppet dök upp. Egentligen skulle man kunna säga att det var mellansonen Olas "fel". Han hade åkt Öppet spår otränad - och fixat det. "Då ska jag också åka", tänkte Gunborg och förverkligade idén som nybliven pensionär 2009.
- Det var så skönt att komma i mål, och jag minns att jag tänkte att "det ska jag aldrig ge mig på igen". Men så hann det gå några timmar, och jag tyckte att det hade varit rätt kul ändå, med mycket festligheter vid kontrollerna. Så det blev en tradition, dock tillsammans med äldsta sonen Peter istället. Året efter fick han det i födelsedagspresent och jag har fått åka med "hans gäng". Det underlättar att få åka med någon och så ordnar de med bra service kring loppet.
Målet i mål
Gunborg Nilssons mål har hela tiden varit just att komma i mål. Bästa tiden noterade hon första året: nio timmar och 45 minuter. Den vintern var det rikligt med snö, och hon kom till start efter att ha tränat flitigt.Hon hade uppemot 60 mil i benen och tur med både föret och skidorna.
- Om mitt första lopp hade varit som årets, hade det nog inte blivit fler. Jag har läst mig till att det var tusen som inte startade och att tio procent bröt. Min tid blev 12.33.38 så nu får det räcka. Jag fick dubbelseende på kvällen, på grund av kölden eller överansträngning, då blir man lite betänksam att det nog är dags att sluta. Men det har varit en härlig upplevelse - det tycker jag, säger Gunborg som förstås tänker följa Vasaloppet på TV i morgon.
- Det är halva nöjet, tillägger hon. Att följa dem och veta vilken kamp det är, att känna igen sig och känna känslan av att åka i mål efter nio mil.
Fem damer i D75
Utöver Gunborg Nilsson var det ytterligare fyra damer i D75 som tog sig i mål.
- Min brorsdotter avslöjade att det var en sekundstrid mellan mig och en till. Men hon sa aldrig vem som vann, så förmodligen var det den andra, säger Gunborg Nilsson och skrattar gott.