Det blev en synnerligen bra start på dagen för de drygt 100 personer som kom till dagens frukostträff i Restaurang Metropol. Många glada skratt och applåder blev det, i mötet med Staffan Olsson som var spontan, öppenhjärtig och pratglad måste tilläggas.
– Jag ska ju inte vara tillbaka i Paris förrän på måndag, så jag har all tid i världen, sa han och skrattade gott.
Längsta hittills
Det kom att bli den längsta intervjun sedan ”En bra start på dagen” introducerades. Inte publiken emot.
Staffan
Olsson var frikostig och delade gärna med sig av sådant som gjorde att
alla i publiken fick en bättre bild av vem han egentligen är.
Inte bara sådant man hittar på nätet om man googlar Staffan Olsson. Som att han spelat 359 landskamper och har två VM-guld, fyra EM-guld, tre OS-silver och ett VM-silver, att han hunnit vara Sveriges förbundskapten i åtta år och numera är assisterande tränare i franska PSG.
Långt utanför ramarna
Det blev en intervju som gick långt utanför de sportsliga ramarna.
–
Det roliga är, att när man läser om Staffan Olsson på nätet finns det
väldigt, väldigt lite som berättar vem du är, sa Bengt Grafström. Du har
varit lite så ”familjen och privatlivet”?
– Jag
har nog inte kommit upp på Hänt i veckan-nivå, så folk varit
intresserade, svarade Staffan och skrattade. Så det är nog en
kombination av att jag hållit det lite utanför, och så har jag väl inte
ställt till det så mycket med skilsmässor och tokigheter. Det är väl först
då rubrikerna kommer.
Stor skatt
Det
fanns en stor skatt av livshändelser att ösa ur. Bengt
Grafström förde Staffan Olsson snyggt framåt och fick in honom på
barndomen i Märsta, där han växte upp i en familj som fick kämpa rätt
hårt för att få ihop det och att han provade all idrott som fanns i
Sigtuna kommun innan han bestämde sig för handboll. Ja, han har till och
med vunnit en simtävling i 50 meter crawl.
Han har aldrig blivit mobbad och han lovade klippa sig före 40, för han ville inte se ut som en övervintrad Johnny Winter. Han ser bilen som sitt tillfälliga flyktrum och numera kan han göra sig förstådd och beställa det han vill äta på en fransk restaurang.
Blev proffs i Tyskland
Naturligtvis
delade han också med sig av historien kring beslutet att lämna Sverige
för att bli proffs i Tyskland och det roade också att lyssna till hur
han som 19-åring bad en vakt att få in den ett år yngre Marie på disco. I
dag är hon Staffan Olssons fru och mamma till hans båda barn Hanna och
Henrik, som också valt att slå in på handbollens bana.
– Men jag har tydligt sagt till dem att de inte ska spela handboll för min skull.
Pain in the ass
I
skolan däremot, där var han en ”pain in the ass” för lärarna. Det
förstod han inte då, men nu så här i efterhand har han insett det.
–
Jag hade väldigt svårt att hålla tyst och sitta still i skolan. Så jag
har förstått att jag var väldigt irriterande fram till gymnasiet då var
det ett val jag gjort själv och gav skolan mer tid, säger Staffan
Olsson.
Finns det då något som Staffan Olsson ångrar i sitt liv?
–
Det skulle väl vara att jag tyvärr njöt väldigt lite av framgångarna.
När man hade gjort klart och vunnit en grej var det alltid ”nästa,
nästa, nästa”. Klart det är en glädje, men också en lättnades suck ”vi
klarade det” och gick på nästa grej. Det kan jag tycka var lite synd.
Men samtidigt var det kanske det som gjorde att vi lyckades vinna igen.
För när man vunnit, vill man göra det ännu en gång. Det blir nästan som en drog.