– Jag var ensam hemma, berättar Bert Olausson, när jag fick se att de hade fått punktering på sin bil på väg till en spelning på Kärringryggen i Virserum.
Det stod Sven-Ingvars på bilen, och den försigkomne elvaåringen drog sig inte för att gå fram till idolerna och och fråga. Och visst blev det ett kaffekalas som bet sig fast i minnet.
Inte bara hos Bert utan också hos Sven-Erik Magnusson.
– För några år sedan spelade de som förband till Beach Boys i Målilla, säger Bert Olausson, och då passade jag på att fråga. Och visst kom han ihåg...
Men det var många år sedan dess, men Sven-Ingvars betyder fortfarande något väldigt speciellt för Bert Olausson, idoldyrkan över gått i respekt för bandet.
– Det är texter som berör, Sven-Erik Magnusson var trovärdig när han sjöng dem, säger Bert Olausson. Det känns äkta.
Bandet har också hållit på i en väldig massa år och har passerat många olika stadier.
– De har gått från att vara skolband, till popband, till ett ganska slitet dansband som fick en rejäl nytändning på Hultsfredsfestivalen.
De senaste 40 åren har Bert Olausson varit basen i Hultsfreds musikliv. Rent bokstavligt talat också. För närhelst det funnits behov av en basist i trakten, så har Bert Olausson blivit tillfrågad. Oavsett sammanhang, han har spelat med allt från Torsten Flinck till Kyrkokören.
Listan på kända namn som han spelat med är lång, Alf Robertsson, Mats Rådberg, Di Leva, Kikki Danielsson...
Han minns med glädje de många åren som han spelade med Lifvens, det var roliga år tycker han.
– Men allt har sin tid, säger Bert, som slutade i bandet för ett par år sedan För att söka nya utmaningar helt enkelt.
– Men visst känns det fint att ha medverkat i "Mjölkebil" som har 4,5 miljoner lyssningar på Spotify. Det är jag ganska nöjd med.
Sedan några veckor tillbaka är Bert Olausson "statsanställd", det vill säga att pensionsavierna har börjat dyka upp i brevlådan. Men det betyder förstås inte att han hängt upp basen på väggen på heltid. Tvärtom snarare.
– Jag har fått mer och mer spelningar på Öland i olika sammanhang berättar han.
Som flitig sommargäst på ön genom åren har han byggt upp ett stort kontaktnät där och blivit flitigt anlitad. Inte minst på Ölands Bluesfestival.
Den största glädjen i musiken är, tycker Bert Olausson, när man samlas i någon ny konstellation och upptäcker att det plötsligt svänger som bara den.
– Då är det bara att ösa på och se vart det tar vägen.
Som 15-åring drömde Bert, som så många andra, om att bli rockstjärna. Men med tiden har drömmen bleknat.
– Livet är ju här och nu, säger han, och det tar 50 år att lära sig. Så jag är nöjd med livet som det är nu.
Bert Olausson har gjort hundratals spelningar i de mest skiftande sammanhang. Men han minns den allra första som väldigt speciell.
– Jag var sju år och spelade tillsammans med två systrar, mina kusiner, på ett behandlingshem hemma i Järnforsen, säger han. Det första gaget bestod av en storstrut.
Från första början var det gitarr som gällde för Bert. Att han halkade in på bas var lite av en tillfällighet. Ett band som skulle spela på en föreningsfest behövde någon som spelade bas.
– Ingmar Adolfsson ringde mig och frågade om jag kunde hoppa in, berättar Bert. Men jag sa som det var, att jag inte kunde spela bas. "Men vi lär dig" svarade Adolfsson.
Och på den vägen är det. Bert kände direkt att han hittade hem.