Ståuppföreställningen Fadern, med undertexten I faderns, sonens & Försäkringskassans namn var sista programpunkten på Tisdagar på Valhalls vårprogram.

Det blev en kväll med mycket känslor. Eric Löwenthal fick publiken att förundras över verkligheten, skratta igenkännande och ilskna till över att man ska behöva kämpa för det man har rätt till.

Egentligen gör han det omöjliga möjligt han skämtar om en funktionsnedsättning. Sin 25-årige son Alexs funktionsnedsättning dessutom.

Men han gör det på ett sådant sätt, där kärleken, stoltheten och värmen till sonen lyser igenom, att man inte kan missta sig på vad hans show syftar till att belysa verklighetens problematik.

Han skämtar inte på Alex bekostnad, utan på människorna runt omkring honom.

Med humor beskriver han försäkringskassans stelbenthet och kommunens nedskärningar, utredare och handläggares okunskap och fördomar.

– För att Alex ska klara sin vardag behöver han assistans dygnet runt, berättar Eric Löwenthal. Då kommer Försäkringskassan hem till oss och undrar "hur många minuter han sitter på toaletten? Per månad..."

– Och vartannat år måste hans assistans omprövas. "Är han fortfarande utvecklingsstörd", undrar Försäkringskassan. De tycks tro på under.

Eller som när Eric Löwenthal berättar om när folk ser Alex i rullstolen, då viker sig publiken av skratt.

"När folk ser Alex i rullstolen frågar de ofta "har han svårt att gå eller?" "För att han har rullstol?", svarar jag. "Nej, han har en hörselnedsättning, men den dagen vi skulle hämta ut hörapparaten var de slut. Men jag tycker det här fungerar bra".

– Jag känner igen allt, säger en mamma i publiken, som själv har en funktionshindrad dotter. Det är bra att det går att skoja om, för det är först då folk förstår hur det fungerar.