Diset ligger trolskt över grantopparna. Fåglarna är duktiga på att tala om att de finns, bara ljudet av motorsågen bryter in med jämna mellanrum.
Thomas Johansson har i god tid innan vintern markerat fina granar med ett blått band. I fall att snön hade försvårat.
– Det är nästan omöjligt att hugga gran i snö, alla ser likadana ut, säger Thomas Johansson och fäller ner visiret på hjälmen. Skyddskläder måste man alltid ha när man kör motorsåg. Även om det är på ens egna marker, understryker han.
För tio år sedan satsade han på granodling, på ett Gudrunhygge i Abyskogarna. 500 plantor, mest kungsgran, planterades på ett inhägnat område, för att hålla älg, råddjur och vildsvin på avstånd. Det går så där, kan man säga...
– Där, säger Thomas och pekar med handen mot ett avsnitt där nätet inte är sträckt längre, där har älg och rådjur hoppat över. Eller så springer de rakt igenom, det har också hänt. Medan grisarna, de gräver sig in.
Tallen är delikatess, granarna äter de i andra hand när det inte finns något annat. Det fick Thomas att satsa på granodling istället. Även om det innebär bra mycket mer jobb. De ska klippas och skötas, och det i rätt tid.
Men det är kul samtidigt, att kunna se dem växa sig större och större och veta att de en dag ska skänka glädje i någons hem.
– Det är tur att smaken är så olika, alla vill inte ha ”piff- och puffgranar”. Men även en gran som man kanske inte tycker är så fin där den står här ute i hägnet, blir bättre när den kommer in och man får klä den med ljus och glitter, säger Thomas Johansson.
– Det är bra att granarna ser så olika ut, för smaken är som sagt väldigt olika, intygar Elisabeth och skrattar till vid minnet av kunder som hamnat i konflikt med varandra när familjens gran ska väljas ut.
– Jag har faktiskt fått gå in och ”medla” ibland. Hur diskussionen fortsatt i bilen vet jag inte. Jag kan bara ana.
Även för Thomas som lever med skogen är det viktigt med julgran. Han kan inte tänka sig att vara utan gran i jul, utan vill ha lukten och den härliga stämning som en gran ger.
– Aldrig plastgran, säger han bestämt, även om han förstår att allergiker förstås hamnar i ett annat läge. Det är inte bara en speciell känsla att sätta in den – utan lika speciellt att ta ut den.
Thomas sätter hörselkåporna över öronen och fäller ner visiret igen. Motorsågen bryter tystnaden på nytt. Gran nummer sex, som Elisabeth Axelsson pekat ut, faller till marken.
– Vi har köpt gran söder om Kalmar tidigare för att komplettera våra egna, säger Elisabeth Axelsson. Nu känns det jättekul att kunna erbjuda enbart närodlat och då kan vi också ge oss ut så här och hugga granarna väldigt nära i tid. Då vet vi också exakt när de huggits, så det känns riktigt positivt att vi fått till ett samarbete.