I 40-års åldern blev hon själv intresserad av att släktforska, och med sin morfars historier i bakhuvudet påbörjade hon ett gediget detektivarbete. Genom kyrkböcker och hembygdsföreningars årliga utgåvor började hon följa sin morfars mors historia.
– Det var inte lätt, familjen var statare och flyttade ungefär en gång om året. Statare hade ingen fast tillhörighet, utan jobbade på gårdar och fick betalt in natura, berättar Erlandsson, som förundrades över hur lite som fanns dokumenterat om den stora familjen.
Resultatet av släktforskningen blev en bok som kretsar kring hennes morfars mor Elsa-Maria, som föddes i Tigerstad utanför Mörlunda 1892.
– Det var nästan som att hon aldrig funnits. Hon fick ingen egen gravplats. Jag ville ge henne upprättelse, berättar Linda Erlandsson, och fortsätter:
– Morfar var nio år när hon dog, men han berättade alltid så varmt om henne.
Boken skildrar både Elsa-Marias liv och statarsamhället. I korta kapitel öppnas tidsfönster till dåtiden som varvas med glimtar av Erlandssons skrivprocess.
– Vägvalen vi gör, eller tvingas göra, löper som en röd tråd genom boken. Alla har vi påverkats av de val som våra förfäder gjorde, säger Erlandsson.
Linda Erlandsson är socionom i grunden, har föreläst om socialt arbete och är nu doktorand för Kalmar kommun.
– Jag har ju alltid varit intresserad av människor olika livsvillkor, och statarsamhället är något man inte pratar så mycket om idag. Vi vill gärna säga att det inte finns klasskillnader idag, men människor delar gärna upp andra människor i ”vi och dom”. Även om det såklart inte går att jämföra rakt av, säger hon.
Elsa-Maria led av diabetes, och efter det åttonde barnet blev hon avrådd av läkare och barnmorska från att föda fler barn. Så blev det dock inte. Hon dog i barnsäng när hon födde sitt tolfte barn, 33 år gammal, och fick aldrig veta att det tolfte syskonet blev en flicka. Alla barnen överlevde dock till vuxen ålder.
– Det var ju ovanligt på den tiden, säger Erlandsson, som haft en hel del ättlingar att kontakta. Hon har skickat brev till de hon hittat, och spenderat många timmar på stadsbiblioteket och riksarkivet.
I sökandet efter sina rötter tog hon söndagsutflykter och följde sina förfäders fotspår runt om i Småland. När hon hade lokaliserat Elsa-Marias födelsby, Tigerstad, åkte hon dit.
– … Och när jag körde upp för backen såg jag att det stod en skylt där: ”bo på lantgård”. Det var ett sådant sammanträffande, berättar hon.
Hon hyrde den röda lilla stugan och tog ledigt från jobbet för att påbörja skrivandet på samma ort som Elsa-Maria föddes, och efter sex års arbete släpptes boken i september, på en annorlunda releasefest med drop-in.
– Jag var jättenervös, både för hur den skulle tas emot och hur många som skulle komma med tanke på pandemin. Men det var som att Elsa-Maria styrde allt uppifrån. Det kom en strid ström av människor och blev aldrig för många, och släktingar som aldrig träffats förr kom samtidigt och fick träffas, berättar hon.
Processen har gett Linda Erlandsson mersmak för författarskapet.
– Jag har haft ett stort ansvar och en stor makt i att förvalta de här människornas berättelser, därför har det tagit så lång tid, säger Erlandsson, och fortsätter:
– Nästa bok blir något skönlitterärt, kanske en deckare.
