I Svenskt Rockarkivs lokaler finns metervis med material från Hultsfredsfestivalens 25 år långa historia.
– Här finns alla artistkontrakt, här kan man se vad alla artister fick i gage och vad de ville ha i sina loger. Det är väldigt välbevarat fram till 2009, till och med alla gamla armband, 75 000 bilder och 2000 timmar film. Allt står här, berättar Stefan Ölvebring, arkivchef på Svenskt Rockarkiv.
Året innan konkursen blev ett faktum 2010, skänkte Rockparty hela sitt arkiv till Rockarkivet. Annars hade troligtvis aldrig det stora arkivet, som innehåller långt mycket mer musikhistoria än bara festivalen, hamnat här.
– Det är ändå festivalen som har byggt det som är den moderna musikhistorien i Hultsfred, säger Stefan Ölvebring.
Jolin Åkesson har varit på festivalen så länge hon kan minnas. Det började med att hon drogs med i barnvagn när hennes mamma jobbade för Hultsfreds handbolls räkning i en korvvagn. När Jolin kom upp i tonåren började hon själv att jobba på festivalen.
– Jag älskade att vara med i gemenskapen. Jag tycker om musik också men jag kan inte säga att det är huvudsakliga anledningen till att jag gick dit, utan det var tack vare folket och öppenheten; det här att ”kom till vårt tält, häng med oss!”.
Hon minns tillbaka när lastmaskiner började rulla på området om våren och stängsel började sättas upp.
– Man kände rysningar för hela vårt samhälle bara förändrades och förberedde sig inför det här och det var helt magiskt. Det var så mycket mer än bara tre dagar festival för oss som bor här och det var skitkul.
2009 arrangerades alltså den sista festivalen av Rockparty. År 2010 stod man redo, artister bokade och affischer tryckta, biljetter sålda, men bara två veckor innan festivalen skulle dra igång kom beskedet om konkursen. 2010 köpte det europeiska bolaget FKP Scorpio festivalen. Under två år; 2011 och 2012 arrangerade bolaget Hultsfredsfestivalen på plats på orten.
– Det gick inget bra, jag tror att FKP, under de två åren som de gjorde festivalen, gick mer back än vad Rockparty gjorde på samtliga år, säger Ölvebring.
En anledning var att artistgagerna kraftigt höjts samtidigt som det blev svårt att höja biljettpriset med lika mycket.
– Förr när artister var på turné så åkte man på turné för att promota en ny skiva och det kostade inte så mycket att ha turné. Sen slutade man sälja skivor för streamingtjänster föddes och nedladdning kom och då behövde man få pengar på annat håll, så då steg gagerna något enormt, säger Ölvebring och berättar att Rockpartys sista festival 2009 kostade den dyraste akten The Killers en miljon dollar.
Namnet "Hultsfredsfestivalen" följde med till Sigtuna, men för Jolin Åkesson kändes det inte rätt att Hultsfredsfestivalen arrangerades på annan plats.
– Jag kände att det går inte för Hultsfredsfestivalen handlar om ”location, location, location”.
Tillsammans med en grupp bestående av eldsjälar från Rockparty-tiden beslutade Jolin Åkesson för att dra igång en ny festival. "This is Hultsfred" föddes. På åtta veckor lyckades man få ihop en festival med tusentals besökare år 2013.
– Vi förstod att vi inte kunde förvänta oss att det skulle bli som Hultsfredsfestivalen en gång varit. Vi hade ingen budget utan började på noll.
– Men vi drog igång och hade bandbokare, vi startade föreningar, gick på bankmöten, skaffade lokal och försökte göra reklam. Hela samhället var med och det fanns ett jävlar anamma.
Hon var med och arbetade med This is Hultsfred under två festivaler. Det blev ytterligare en tredje, men därefter lades även den festivalen på hyllan, precis som så många andra festivaler över hela Sverige.
– Jag tror att glöden slocknade lite, det låter sorgligt att säga det men det var lite motigt.
Tror du att det någon gång i framtiden kan bli en festival i Hultsfred igen?
– Jag hoppas det, jag hoppas det jättemycket. Det som är tråkigt är att våra föreningar drabbas väldigt mycket av att det inte finns någon festival här. Alla föreningar hade något med festivalen att göra; vissa sålde korv, några skötte städet, andra byggde upp, några målade – alla var en del av det, säger Jolin Åkesson.
– Vi vet inte hur länge pandemin kommer att hålla i men jag tror att suget efter festivaler när vi väl är ”out of the woods” kommer att vara vad det var en gång.
– Inte att jag som 32-årig småbarnsmamma kommer att lägga mig i ett tält, men hade det varit så att Hultsfredsfestivalen startade nu så hade jag till 100 procent kunnat stå i en korvvagn i 72 timmar bara för att få uppleva något av det vi hade.
Vi har sökt FKP Scorpio för en kommentar utan framgång.