Miriam Bryant och Gwen Stefani , Faith No More och Brad Paisley, Joel Alme och Jakob Hellman...
Det känns som det inte finns något slut på listan. Liseberg hade rustat för en fantastisk konsertsommar när coronaviruset slog till med full kraft.
– Vi har tagit beslutet att ställa in alla konserter. Osäkerheten är för stor, säger Per Alexanderson som var med och startade Hultsfredsfestivalen och som blev ny underhållningschef på Liseberg 2011.
Hur tänker du kring beslutet?
– Jag har slitits mellan hopp och förtvivlan hela våren, om vi kan öppna eller inte. Det är förstås jättetråkigt för alla. Hela Göteborg hade en fantastisk konsertsommar framför sig. Coronaviruset drabbar otroligt många, hela upplevelseindustrin, hela semesterindustrin...
Stora scenen har en kapacitet på 18 000 gäster. På en sommar drar konserterna i sig drygt 300 000 gäster till parken. Plussar man på Lotta på Liseberg ökar siffran med 65 000.
– Lotta på Liseberg blir en tv-produktion i år, tilläger Per Alexanderson, som tagit paus i arbetet för att prata med oss.
Du är underhållningschef, allt är inställt. Vad gör du istället?
– Jag ägnar mig åt att titta på sommaren 2021. Det arbetet har redan börjat. När det gäller stora utländska artister börjar den processen ett till två år innan, så vissa artister till sommaren 2021 är klara redan. Dessutom har vi ju två säsonger till, Halloween och Jul på Liseberg, som vi arbetar med.
Så här års brukar det vara liv och rörelse i parken, barn som skrattar från karusellerna, ungdomar som äter sockervadd, medelålders som njuter av en öl, pensionärer som roar sig under danskvällarna på Polketten. Nu är det tyst och öde, det finns inget datum för när parken kan öppna.
– Det är en ynnest att få jobba med det jag gör, att få jobba i en enda stor "lekpark" och se all glädje. Men när man går genom parken blir det väldigt påtagligt att sommaren 2020 inte blir sig lik, säger Per Alexanderson.
Du är ju själv en riktig konsertnörd, hur tänker du privat?
– Jag brukar vara på tre-fyra festivaler, minst, och se kanske 50 konserter på en sommar. Bara här i parken har vi ett 70-tal och jag ser minst två tredjedelar av dem. Nu är det en kulturell öken. Det blir en konstig sommar, men privat saknar jag mest att få träffa mamma i Hultsfred.