Eva Strömmert var bara 18 år när hon fick den ärofyllda uppgiften att knyta en kristallkrona till presidentens tjänstebostad Vita Huset i Washington D.C.

Hon minns att den var så stor att hon behövde stege när hon klädde den med alla prismor.

– Vi var ju tvungna att plocka ner den, för att kunna frakta den till USA, då fick vi lägga alla kristaller i påsar, märkta i alfabetisk ordning, för att de skulle kunna plocka ihop den på plats. Jag brukar önska det när jag ser TV-inslag från Vita huset, att de bara kunde visa en skymt från biblioteket så jag får chansen att se hur den ser ut på plats.

Trivts varenda dag

Två år tidigare hade Eva Strömmert knackat på dörren till Upsala Armaturfabrik, som då låg i Hultsfreds Bostäders nuvarande lokaler, för att ställa frågan om det fanns något ledigt jobb.

1970 flyttade fabriken, som numera heter Armaturfabriken till de nuvarande lokalerna i industrihotellet Blåklinten.

– Jag kan inte förstå hur fort tiden gått. Och jag har trivts varenda dag. Med alla olika arbetsgivare, säger Eva Strömmert när vi slagit oss ner vid bordet där hon knutit oräkneliga kristallkronor genom årens lopp.

– Det finns inte en siffra för hur många prismor jag knutit, säger hon och ler. Jag älskar "mina" lampor. Det har varit en rolig tid, jag har verkligen uppskattat att få använda min fantasi och designa egna lampor, tillägger hon och pekar mot den senaste hon ligger bakom.

Det är en ursnygg modell, av det lite modernare snittet som Eva Strömmert kan känna sig stolt över att ha designat.

– Kristaller blir aldrig omoderna, det går bara i vågor. Under alla år som jag hållit på har jag fått uppleva hur det dalat och gått upp igen, nu är kristallkronor i ropet igen. Jag tycker själv att en kristallkrona ger ett fint avtryck i ett hem.

Om den är välskött, tillägger hon. Det har varit den andra delen i Evas jobb, att klippa ner, rengöra och binda om lampor.

– Ett av de jobben minns jag var åt Oscarsteatern i Stockholm. Där gjorde vi kristallkronorna från 1906 som nya igen, lagom till Glada Änkan skulle sättas upp.

Många minnen

Klart hon har samlat på sig många minnen. Hon har exempelvis gjort den tolvarmade kristallkronan som hänger ovanför Lotta Engbergs flygel, åtskilliga hon knutit hänger på hotell och hon minns ett storjobb i Linköping, där 22 olika stora, tunga saker restaurerades.

– Vissa av lamporna var så stora som 3 200 prismor. Och jag minns lampor som det behövts vajrar för att få ner. Då gäller det att man vågar tro på sig själv, att man ska få ihop allt igen sedan de klippts ner. I dag har jag så mycket erfarenhet att det inte skrämmer mig alls.

Tänker du mycket på vilka hem kristallkronorna kommer smycka?

– Ja, det händer. Men det var mer förr, i början, då tänkte jag mycket på vart lamporna tog vägen. Jag ser framför mig hur den sprider sitt vackra ljus i ett rum, där folk sitter och njuter av middagen.

Allt har hon gjort med tång. För hand.

Men nu har Eva Strömmert gått i pension, efter ett par år på "övertid". Hon avtackades i veckan efter 52 år på lampfabriken. Det kunde hon inte tro den där dagen hon kackade på dörren och ansökte om jobb.

– Nu lägger jag tången, som varit mitt verktyg genom hela livet, åt sidan. Men inte högst upp på hyllan, för jag har många vänner som vill ha sina kristallkronor restaurerade. Nu får jag tid för dem.