De jobbar alla på det särskilda boendet Knektagården, och i år har meningen ”att ta med sig jobbet hem” fått en ny innebörd. 

– Man tänker ju på vad man gör hela tiden, även privat, säger Emma Nyberg. 

– Man tänker en extra gång: behöver jag verkligen handla nu? Man vet vilka konsekvenser det kan få, säger Rodney Cortez. 

Att ha ett nära samarbete med enhetschefen har betytt mycket för Emma och Rodney. 

– Det har varit ett jättetufft år, och på något sätt har det blivit vardag ändå. Personalen är hjältar. Det minsta jag kan göra är att vara tillgänglig, säger Sandra Elmér, som vill hylla både sin personal, de boende, anhöriga och räddningstjänsten som förser dem med skyddsutrustning. 

De bär alltid visir, även i matsal och personalutrymmen. Rutiner för hur de ska göra om smittan kommer in på boendet har övats in under året. För att hålla kontakten med anhöriga skickar personalen ofta digitala bilder. För att undvika att beblanda personal går den ena avdelningen ut i vinterkylan för att hämta maten till de boende. Mycket är nytt, annorlunda och tidskrävande. Och när de ser bilder från köpcentrum och julhandel tar tålamodet slut. 

– Man blir rosenrasande, säger Cortez.

– Jag blir sjukt förbannad, man förstår inte hur folk tänker, berättar Nyberg. 

Hittills har inte boendet haft några bekräftade utbrott av covid-19, även om smittspårning pågått. 

– Det värsta var när de boende behövde isoleras, det var jobbigt att se, berättar Cortez. 

För att underlätta vardagen för de boende har små stunder av närhet betytt mycket.

– Det kan vara så enkelt som att sitta ner och prata en stund, säger Cortez.

Det finns ändå ljusglimtar i mörkret. 

– De boende frågar om varandra, hur de andra mår och sådär, det är väldigt fint. 

Emma Nyberg får tårar i ögonen när hon berättar hur personalen kommit varandra närmare under året.

– Man känner att man är en enda stor familj. När jag tänker på vad vi gått igenom blir jag rörd, att vi klarat av det här. Och vad mycket vi lärt oss inför framtiden, även om vi förhoppningsvis aldrig behöver vara med om just det här igen, säger hon.

Trots det tuffa året har de aldrig ens övervägt att byta yrke. 

– Aldrig. Det är nu vi behövs. Vi måste finnas till 100 %. Vi kan inte bara strunta i det, säger Nyberg. 

– Det ger så mycket att få träffa de som bor här, menar Rodney.