När coronaviruset kom blev hustrun Katarina ålagd att jobba hemifrån. Det gick inte helt smärtfritt med en pratsjuk gubbe i huset.
– Så jag blev förpassad till garaget eller trädgården, bekänner Wesse och skrattar.
Eller Magnus Westrin som han heter, men det säger ingen. Det här är mannen som är Wesse med "hela Hultsfred".
"Tråkigt för henne att bara sitta där inne och plinka på sin dator", tänkte han och gjorde en vindflöjel som Katarina kunde titta ut på.
– Som en kärleksförklaring till henne. Första var en enkel variant som bara visar vartåt det blåser. Så tråkigt, tänkte jag och jobbade upp idén med att det skulle röra sig mer, så för varje snurra har det avancerat.
Nu är Wesse uppe i 14 kullager som mest i en flöjel, för att de olika armarna ska snurra och vrida sig lätt i vinden.
– Ja, nu är det nästan överkurs, där varje liten svetsloppa kan vara avgörande för om det blir rätt balans och jag varierar känsligheten för att det ska behövas olika mycket vind, säger han och har därmed blottat sin personlighet.
– Det är jag i ett nötskal, hundra procent är det som gäller. Men snart kan det vara något annat som upptar min tid.
"Jag ser du har klart med en ny", stannar en granne nyfiket. Mitt och Wesses samtal avbryts och den senaste i samlingen med stora blommor får bådas uppmärksamhet.
Det visar på intresset för konsthantverken, som får folk att stanna utmed staketet.
Hade inte hustrun Katarina sålt av dem hade hela trädgården varit full. Bland annat en polis som jagar en trimmad moped och jägaren som siktar på en and har fått ny ägare.
– Själv kan jag aldrig sälja något jag gjort, så det sköter Katarina som tyckte det var svårt att klippa gräset med alla vindflöjlar i trädgården.
Att forma och skapa i metall är på inget sätt nytt för Wesse. Redan i unga år väcktes intresset för konsthantverk och under en tioårsperiod drev han Wesses smida. Exempelvis den rockande gitarristen på Oskarsgatan, som är så karakteristisk för musikkommunen Hultsfred, är signerad Wesse.
Men – fingrarna vill inte samarbeta som förr. Värk satte stopp för det yrkesverksamma livet.
– Men det är ju så himla roligt och nu får jag utlopp för min skaparlust. Men när Katarina märker att jag suttit för lång tid i sträck kommer hon ut i garaget och säger att det är kaffe. Det är ett omtänksamt sätt att säga att "nu måste du ta paus".