Det var de gula kantarellernas lockrop som fick 79-åriga Inga Britt Nilsson att ta bilen ut till skogen vid Stensryd utanför Målilla. Tillsammans med sin granne Göran Karlsson banade hon sig på krukor igenom blåbärssnåren.
– Jag är en naturmänniska och har plockat mycket där uppe. Det var ett ställe som min pappa visade mig som liten, berättar Inga Britt.
Föll framåt
När Göran föll nedför en slänt skulle Inga Britt komma till hans undsättning men ena kryckan fastnade och hon föll handlöst framåt.
– Först ramlade han och fem sekunder senare låg jag framstupa. Jag gick för att hjälpa honom men fick kyrkan i ett hål och dök.
Med bara centimeter till godo undvek Inga Britt att slå huvudet i två stora stenar, men i stället fastnade hon mellan dem.
– Det satt en ängel på varje sten, där huvudet hamnade var det mjukt.
– Det var otäckt. Om hon hade slagit huvudet i en av stenarna vad kunde jag ha gjort då? Hon kunde till och med ha dött på sin höjd, berättar Göran som hade med sig mobilen och lyckades ringa SOS.
– Jag trodde först att jag skulle kunna hjälpa henne upp men det gick inte att vrida åt något håll.
Fast mellan stenarna kunde inte Inga Britt ta sig upp utan blev liggandes med kinden mot marken.
– Jag låg två timmar på mage och kunde inte röra mig. Jag var som fastkedjad.
Efter att ha lyckats larma SOS tog batterierna på Göras telefon slut och för räddningstjänsten var det svårt att lokalisera paret på den avlägsna platsen.
– Brandbilen fick följa efter min son Mikael upp, han visste var jag brukade leta. Det kom fem brandmän från Målilla och de var så noga, försiktiga och underbara. De bar upp mig med flit. Sedan fick jag ligga och hämta andan, och det behövdes. Jag är verkligen tacksam att de finns.
Händelsen har framkallat både skratt och tårar. Nu i efterhand vill Inga Britt försöka förhindra att andra är med om något liknande.
– Jag fick beröm eftersom jag inte grät utan bara skrattade när de hjälpte mig. Chocken kom efteråt. Jag satt och lyssnade på en CD-skiva och tårarna bara rann. Man får vara så tacksam. Jag hade kunnat bli sittande i rullstol resten av livet. Skogen är inte att leka med.