– Jag tycker mycket om Astrid Lindgren och ville gärna läsa hennes böcker på svenska. Så jag bestämde mig för att lära mig språket, säger Eriko Kitadai och plockar fram en bunt fotografier.

Minnena från den första tiden i Sverige är många, och flera av dem delar hon med Alf Permestig från Hultsfred.

– Jag läste seniorkursen samtidigt som Eriko läste Pippikursen, berättar Alf sedan vi slagit oss ner på en parkbänk på gågatan i Hultsfred. Det blev så att jag hjälpte Eriko en del under vår studietid och gav lite lektioner i svenska.

Eriko Kitadai har återvänt till Sverige för att jobba med sitt projekt och passade då på att hälsa på hos Alf, som hon haft regelbunden kontakt med via datorn sedan tiden på folkhögskolan för åtta år sedan.

– Jag läste vidare på en litteraturkurs i Värmland för att utveckla mina svenskakunskaper ytterligare, hela tiden med en önskan om att bli översättare åt båda hållen. Idag har jag förverkligat den drömmen. Mest översätter jag böcker om flyktingar, för jag har insett och skäms över hur lite japanerna vet om flyktingar.

Och på nytt är Alf Permestig henne behjälplig med svenskan ibland.

– Det är svårare att översätta från japanska till svenska. Japanskan har inte våra propositioner, så de hoppar Eriko många gånger över. Sedan tycker jag det är kul att få känna mig lite delaktig.

Eriko strävar efter att svenskarna ska lära sig mer om hennes hemland, och tvärt om. Den strävan födde en idé, att starta ett projekt där japanska och svenska barn får skriva en bok tillsammans. Stycken skrivs växelvis, så man tar så att säga över historien efter varandra för att bygga ut den.

– Jag har fått kontakt med Sara Persson, lärare på Gunnebo skola, och på så sätt börjat samarbeta med fem barn i klass fyra. Resten av klassen brevväxlar med de japanska barnen och för egen del hoppas jag få ett stipendium – så jag kan åka till Sverige med de japanska barnen.

Sara Persson ser stora fördelar i att få vara med i projektet.

– Genom åren har vi haft mycket kontakter utanför skolan, det är både uppskattat bland eleverna och jag ser hur mycket det ger att ha externa kontakter och att eleverna blir tagna på allvar, så verkligen jätteroligt att vi får vara delaktiga i projektet.