Men hon var svårflörtad, Johanna Eriksson som ursprungligen kommer från Hultsfred.
Personligen kunde jag se en tjej med glädjefnatt framför mig.
Men riktigt så gick det inte till. Johanna Eriksson ropade varken jippi eller hoppade runt av glädje när hon fick erbjudandet att börja spela som violast med Robert Wells.
Hon sa nej!
- Jag skulle ju åka till min pojkvän i Tyskland, säger hon ursäktande och skrattar till när vi pratar om hennes chans.
- Sedan var det också det, att det inte riktigt är min genre, jag är mer för klassiskt. Jag hade testat lite tidigare att spela den här sortens musik, men det var inte så kul och så är det ofta svåra tonarter...
Tycker jag mig inte kunna urskilja lite rädsla för det okända?
- Jo, jag var kanske lite osäker, erkänner hon. Jag visste ju inte riktigt vad det handlade om. Det kändes så stort och krävande. Tuffa omständigheter med mycket resor och mycket att prestera.