När Marita Adolfsson hade fyllt huset och inte längre fick rum med alla tomtar övervägde hon att sluta samla.

Det blev precis tvärt om.

Samlingen har istället fått utrymme att växa sig större, och större och större i och med att familjen satsade på ett inglasat uterum.

– Jag har alltid tyckt om tomtar och hade till en början bara någon här och någon där. Men så hittar man nya man tycker om och samlingen utökas med någon eller några varje år.

Spännande

Till glädje för alla barnen på Furuängens förskola, som är granne med Marita och Connys hus.

– När Marita drar för gardinerna då vet barnen att det är på gång, säger förskollärare Marie Karlsson. De minns året innan och börjar längta och prata om alla tomtar.

Tappat räkningen

Exakt hur många hon har vet hon inte. Marita har tappat räkningen för länge, länge sedan.

– Titta på den roliga, som hänger där, säger Anthony Surlemont och pekar för att visa sina kamrater från avdelningen Larven. Superrolig, tillägger han och skrattar charmigt.

Hittar nya hela tiden

De hittar hela tiden nya roliga. Tomtar som spelar trummor, en annan som dansar. En tomte åker släde efter en ren och en klättrar upp mot taket.

– Jag önskar att jag bodde här inne, säger Linus Lamberg Thyrén, som berättar att han har ett eget snöland med tomtar och snögubbar. Och vem vet det kanske är början på en lika stor samling som Maritas.

Visar uppskattning

Barnen tackar artigt när de fått ta sig en närmare titt på samlingen. Det har de förresten gjort med en "Veckans ros" i Vimmerby Tidning också, för att verkligen visa sin uppskattning över att de får "vara granne" med ett tomteland.

– Varje dag står de vid staketet och tittar, och när vi går förbi på promenad blir det mycket prat om tomtarna, säger Marie Karlsson.

– Det är tredje året jag gör så här nu, säger Marita Adolfsson. Det är jätteroligt att det gläder andra också, särskilt barnen på Furuängens förskola. Det är egentligen för deras skull jag gör det här, det är så roligt att de uppskattar det.