Det skrattas mycket när det här härliga gänget kommer samman. Skämten är många, det ser Dorothy Klingstedt till om inte annat. Hon tycks alltid ha en snabb kommentar på lager.
– Bäst är vitsen Musikfolket brukar dra, om jubilarerna som träffas på Stadshotellet både när de fyller 60, 70, 80 och 90 år, den är jätterolig, tillägger hon och berättar den högt så alla hör och skrattar gott tillsammans.
Så det går inte att undgå när det är kafferep i trädgården, det hörs.
För alla
Alla som vill får vara med. I all enkelhet sätts en lapp upp vid postlådorna, så alla ska veta om att det är cafédags. Och så sprider det sig förstås, från mun till mun mellan grannarna i de 24 lägenheterna. Fler är man inte än att alla springer på varandra någon gång.
– Våra kafferep är alltid välbesökta, säger Gunvor Djurberg som flyttade hit för sju år sedan. I dag är vi 20, eller kanske 21, tillägger hon och tycks räkna efter för att se vilket som är rätt.
Ny i gemenskapen
Och den som kommer ny till gemenskapen, är snabbt inne i den. Det vet Irene Lockström som är ”sist in”.
– Jag blev sjuk och tvingades flytta från huset i Silverdalen, berättar hon. Nu har jag bott här sedan i februari och trivs jättebra. Den här gemenskapen betyder förstås mycket, den gör att det känns tryggt att bo här.
Rejält kakkalas
Fyra olika sorters kakor och bullar ligger på faten. Det är Mona Gustavsson, Anita Adolfsson, Gunvor Djurberg, Dorothy Klingstedt och Iris Nordin som bakat varsin sak för att det ska bli ett rejält kak- och bullkalas.
De här fem är lite arrangörer skulle man kunna säga. Det behövs några som tar tag i saken, så den fina traditionen lever vidare.
– Det är vi så glada för, säger Gunborg Solnevik. Kakorna och bullen var tiopoängare allihop – och gemenskapen får samma poäng den. Det kan inte bli bättre än det här.