"Till slut blev branden övermäktig, jag orkade inte mer"
Det har gått fem dagar sedan pelletsfabriken i Stockhorvan totalförstördes i en våldsam brand. Fortfarande har alla anställda svårt att ta in vad som egentligen hände.
Jag förstår det inte riktigt än, säger Kalle Andersson. Det är så mycket att försöka bearbeta och i dag är jag mest tacksam över att vi står här allihop.
Lastbil började brinna
Kalle Andersson och delägaren Conny Karlsson var de som först såg hur lågorna slog ut ur spånladan.
I samma stund kom den lastbilschaufför, som var i färd med att lossa spån i ladan, springande och tillsammans började man rulla ut slang och inleda släckningsarbetet med pulver- och kolsyresläckare i väntan på räddningstjänsten.
Chaufförens lastbil stod inkörd i ladan, berättar Kalle Andersson. Vår teori är att det började brinna under lastbilen, eller om det möjligen var ljuddämparen som brann. Jag minns att jag lade mig på golvet och gjorde allt för att släcka lågorna under lastbilen, men tyvärr var det svårt att komma åt överallt.
Gjorde sitt yttersta
Kalle Andersson var den av de anställda som gav sig sist i kampen mot lågorna. Med den följden att han själv andades in kraftig rök och tvingades följa med ambulansen för kontroll på Oskarshamns sjukhus.
Han är helt klart värd en tapperhetsmedalj för sin insats, säger VD Peter Peterson.
Jag trodde länge att det skulle gå att rädda i vart fall fabriksdelen, förklarar Kalle sin ihärdiga kamp, samtidigt som han nickar mot det som är kvar av den. Därför ville jag göra mitt yttersta, men till slut orkade jag inte mer.
Jag såg jag hur elden fått fäste i spånet och ladans väggar, så jag vände mig om och började springa ut. Då kom lågorna efter mig, som med en stubineffekt. Branden blev för övermäktig.