Runt ett långbord har många samlats för att avtacka sin kollega för många år i tjänst. Tillsammans fyller de rummet med prat och skratt.
För efter trettiotvå år finns det många minnen att se tillbaka på, och Kjell har varit en trygg punkt för alla brandmän i Målilla räddningstjänst.
- Jag har så många minnen av dig, ända sedan jag var pojke, säger Roger Hansson till Kjell. Jag minns tydligt att du alltid var väldigt omhändertagande med ungdomar, och du brukade alltid fråga mig om hur det gick med fotbollen. Sedan när jag gick med i räddningstjänsten har jag alltid haft en bra dialog med dig och det har alltid känts tryggt.
Guldyxa
Kjell blir en av de sista av den så kallade seniorstyrkan som avgår från tjänst.
-Det känns vemodigt med samtidigt så är det tidens gång, fortsätter Roger Hansson och räcker över Kjells hjälm med nummer 205 som han har burit under alla år i tjänst. Även Målilla räddningstjänsts obligatoriska yxa i guld får han tilldelad - den som symboliserar att man har varit brandman i tio år eller längre.
Även räddningschef Michael Hesselgård räckte över den lilla brandmannen i brons och blommor som tack från Hultsfred kommun för alla år.
Tuffare krav
För Kjell var det mest slumpen som avgjorde att han blev brandman - men kamratandan gjorde att han stannade under alla år.
- Det är fantastiskt roligt att vara brandman, säger Kjell. När jag började var det mest för att mina jobbarkompisar höll på och då var det inte så stor grej att vara med, det var bara "att hoppa på". Det var först mellan 1986-87 som vi började åka på femveckorsutbildningar i Stockholm och sedan dess har kraven bara blivit tuffare.
Gemenskap
Under trettiotvå år har Kjell burit med sig jourlarmet var tredje vecka, vilket betyder att han har gått på jour i nästan exakt elva år. Larmen har ringt dagtid, tidiga mornar och sena kvällar och nätter. Han berättar om att det varit både många otäcka larm men också många som varit lättare.
På frågan vad som varit det allra bästa med att vara brandman kommer svaret snabbt.
- Det är kamratskapet med de andra. Det är som att vara med i ett fotbollslag eller handbollslag och få vara med i en gemenskap. Man vet att man kan lita på varandra, alla har samma utbildning och alla kan allt - det är tryggt.