– Just nu har jag fem, sex olika fall jag jobbar med, säger miljöinspektör Frida Rosén. Det är både på återvinningsstationer och ute i naturen. Alla har kommit in de senaste veckorna.

Återvinningsstationerna är ett välkänt sorgebarn i sammanhanget, det händer allt för ofta att saker hamnar där som inte hör dit. Men än mer allvarligt ser Frida Rosén på skräphögarna som hittas i skog och mark.

– De kan bli liggande länge innan någon hittar dem och gör en anmälan till oss, säger hon, och då är risken stor att eventuella kemikalier bland skräpet läcker ut och ställer till skador.

Det tillhör förvaltningens rutiner att polisanmäla skräphögar som hittas. Men det är inte speciellt ofta som nedskräpningen kan klaras upp.

­– Det räcker inte med att vi hittar namn och adress bland skräpet, säger Frida Rosén, det har vi fått veta att det räcker inte för att bevisa vem som slängt skräpet. Man måste ha vittnen.

Men visst händer att ärenden klaras upp.

­– En kollega till mig var ute på ett annat ärende när hen tog en nedskräpare på bar gärning, berättar Frida.

Nedskräpningar vid återvinningsstationerna är numera nästan mer regel än undantag. Några är värre utsatta än andra.

­– Allra mest utsatt är nog återvinningsstationen vid norra infarten till Virserum, säger Frida Rosén. Men det är flera andra som drabbas ofta.