Det var 1980 han byggde sitt lilla kraftverk i Sällevadsån. Dammarna fanns ju redan på plats, förr i tiden fanns här både kvarn och sågverk.
- Sågen minns jag om, säger Nils-Olof. Jag kommer ihåg hur de startade råoljemotorn på sågen fram på eftermiddagen när vattnet i dammen började ta slut.
Men när han flyttade till Kvarnstugan strax utanför Järnforsen var sågen borta sedan länge. Men dammarna och forsen fanns kvar och inspirerade till en helt ny hobby. Att bygga ett vattenkraftverk.
Nils-Olof fick fatt i en turbin, visserligen både begagnad och gammal, men nyrenoverad. Den monterades i forsen och försågs med en egenhändigt byggd trätub som leder in vattnet.
Sedan dess har den snurrat och gått. Dag och natt. Det är åtskilliga kilowattimmar som matats ut på ledningarna härifrån genom åren, trots att effekten är ganska blygsam.
- Den ger tio kilowatt, Nils-Olof, det är ett av de minska kraftverken vi har i föreningen. Där ligger de flesta verken mellan 75 och 100 kilowatt.
Vattenkraft räknas som en miljövänlig kraftkälla. Trots det finns det en mer eller mindre uttalad konflikt mellan vattenkraftsbranschen och miljövännerna.
- Alldeles i onödan, säger Nils-Olof Pettersson. Det går att producera kraft och ändå ha både öring och kungsfiskare kvar.
Det gäller bara att tänka sig för och ha ett jämt flöde genom verket.
- I ån finns både öring och flodpärlmussla, säger han, det är viktigt att slå vakt om arterna.
Så för att hjälpa öringen att ta sig förbi kraftstationen har han byggt en fiskvandringsväg vid sidan av turbinen.