Förstamajdemonstrationen var en högtidsstund redan då. Och den lille killen Kurt hade målet utstakat. Klockan var bara slagen sex när han marscherade med musikerna från Käreby, där han bodde.
- Jag sa till mig själv redan då, att jag ska med när jag blir större.
Så rätt han fick. Och nu, många, många år senare är Kurt Snygg Vena Musikkår. Det finns en tydlig symbios mellan honom och kåren. Den som tänker på kåren, tänker först på Kurt Snygg. Jag tror det är så faktiskt.
Men nu var det inte bara ortens stolta musikkår som hade en del i att Kurt blev musiker. Både hans far John och mor Linnéa spelade en viktig roll, var och en på sitt sätt.
- Jo, det kan man noga säga, jag har påbrå. Far spelade dragspel, var bastrumslagare i musikkåren och bassångare i manskören. Mor var alltid sångglad och sjöng i kyrkokören. Med den tidens mått mätt kan man säga att jag växte upp i ett musikaliskt hem.
Kurt has left the building
Han var bara en liten grabb när han med längtan i blicken gick bakom musikerna första maj. En dröm föddes, att en dag få tillhöra musikkåren.- Sedan gick jag och grannpojken Per-Inge Svensson ut i skogen och marscherade, fram och tillbaka spelandes på tomma plåtburkar som vi hängt i snöre kring halsen likt trummor. Där kunde vi vara utan att störa någon.
Kurt Snygg
Foto:
Så jobbar vi med nyheter