Bääääääääää ett muller av bräkanden bryter ut när vallhundarna samlar ihop fåren och för dem närmare den väntande människoskaran. De flesta pannor blänker i den heta solen. Det har inte varit regn en enda gång under de fem tillfällen som lammsafarin hållits på Fallhults Ekogård.

– Det är varmt för djur och besökare, berättar Sara Schörling som håller i guidningen men ser allt annat än dyster ut i den gassande solen.

Över betesmarkena

Lammsafarin går över betesmarker och genom flocken av lockiga får. Idag har Sara med sig sambon Pascal Quint för att hjälpa till med översättningen till tyska. Lammsafarin lockar nämligen både turister och lokalbor.

– Det är många turister från Tyskland och Danmark men även folk som bor i närheten som vill komma och kolla.

Första året

Det är första året som gården anordnar safari. Anledningen är att de i år inte kunde erbjuda sommarboende men kände att de ändå ville göra något för alla på semester.

– Vi började i år för att vi tror att det är kul för folk att få komma och se hur djuren har det. Det blir en mer social upplevelse att få hälsa på i hagen. Det är mer till för allmänheten nu än det var förut.

Tiotal deltagare

Idag är det ett tiotal personer som i sandaler och gympaskor minglar med fåren. Herbert Müller från Luxemburg står med en blå plasthink med foder och får ta i för att hålla emot när de mest åpna trycker mulen ända ner i botten.

– De är väldigt starka, precis som hundar, säger han skrattandes.

Sara berättar att fåren blivit mer och mer sociala för varje safari. Från början var de mer skygga inför alla nya besökare.

– Djuren är vana vid oss men när det kommer en grupp kommer de inte fram lika mycket. Men de lär sig väldigt snabbt, kraftfoder är godis, berättar hon och hänvisar till innehållet i den blå hinken.

– De är mycket mer sociala nu.

Nya vyer

Efter att hinken tömts och väskorna blivit undersökta av de nyfiknaste individerna fortsätter färden ut på betesmarkerna. Sara berättar om naturbete och Herbert och partnern Rosi menar att synen som möter dem inte är något som de är vana vid.

– Det är ett väldigt annorlunda liv i Luxemburg, berättar Rosi.

– Det är väldigt vackert här och det är så många djur!

– Vi bor inne i stan. Här är det så mycket yta, tillägger Herbert.

– Det finns inte så här stora betesmarker för djuren hemma, där går de från en liten plätt till nästa.

Kör på prov

För Sara är lammsafarin ett pågående lärande. Eftersom det är första året håller hon fortfarande på att klura ut vad besökarna är intresserade av.

– Vi kör lite på prov och ser vad folk är intresserade av. För många är det lite nytt med får, man får ut så mycket av dem. Många frågar till exempel om hur man gör med ullen och skinnet.