– För exakt ett år sedan, i augusti år 2020, var jag på plats här i skolan och förberedde mig inför läsåret. Visst var jag orolig att det skulle fortsätta med distansundervisning som under våren, men det trodde jag inte då, säger Stefan Toivonen som är lärare i samhällskunskap på Hultsfreds gymnasium.
Under de senaste läsåren: vår och höstterminen 2020 och vårterminen 2021 har den mesta av undervisningen skett på distans i Sveriges gymnasieskolor. Första gången, våren 2020, då första vågen härjade stängdes skolorna abrupt. Elever, lärare och övrig personal fick snabbt träna sig i att ställa om från att undervisa på plats till distansundervisning.
– En tydlig konsekvens är att det tar så mycket längre tid att bedriva distansundervisning mot att träffa eleverna. I klassrummet har jag överblick och kan se vilka som är i gång, vad de jobbar med, om någon som drömmer sig bort eller om vi behöver ta en paus och hämta frisk luft. Det är inte lika lätt att få kontakt med eleverna i distansundervisningen.
Vilka är de största skillnaderna?
– Det är en svår tid för alla nu och att få kontakt med eleverna är den största utmaningen. När jag gått igenom en lektion och eleverna ska påbörja det egna arbetet måste jag nu ringa upp dem en och en. Ofta svarar de att det går bra, men då krävs det ett längre samtal för att försäkra mig om att eleven verkligen är i gång. I klassrumsmiljön är det lättare att bedöma vilka jag behöver lägga fokus på och ge stöttning – den avvägningen är svår på distans. Dessutom ser jag ju inte eleverna när jag har bildföreläsningar eftersom jag måste titta på bilderna jag visar.
– Det krävs mer av alla för att hålla energin uppe en hel dag framför datorn. Jag har börjat införa pauser där jag ber mina elever skicka bilder på sina fötter utomhus – så jag verkligen ser att de kommit ut i friska luften. Så, nu har jag många bilder på skor, säger Stefan Toivonen.
Det är veckan före skolstart. I korridorerna rör sig lärare med pärmar och papper i famnarna – förberedelserna för att äntligen få träffa eleverna är i gång.
– Jag håller tummarna för att vi ska få bedriva undervisning på plats. Visst har vi fått upp rutinerna för det nu men jag vill gärna slippa det. Skolan är och ska vara en mötesplats. Själva lärandeprocessen kräver att man träffas så att man kan diskutera och fråga. Det känns hoppfullt och härligt nu inför detta läsår.
