Men samtidigt har alltså kommunstyrelsen i Linköping tagit beslut om att inte förlänga medlemsskapet för perioden 2018-2919.

Michael Leijonhud vill inte ha någon avsikt om det beslutet. Men håller med om att det är ett avbräck för arbetet att utveckla järnvägarna.

Linköping är en stor kraft i sammanhanget, det kan man inte bortse från, säger han. Men nu är det så här och det får vi leva med.

Men på fredag hoppas han få veta lite mer om vad det här beslutet kommer att innebära.

Då har vi ett sedan länge planerat styrgruppsmöte i just Linköping, säger Leijonhud, och då hoppas jag få lite mer fakta.

Men att Linköping kliver av, betyder på intet sätt att kampen för järnvägarna upphör. Men de kommer som sagt att ta lite andra vägar. Nu gäller det att ta vara på kontakterna som finns och skapa nya dialoger.

Det är viktigt att vi jobbar tillsammans med Östgötarna, säger Leijonhud, vi måste kämpa mot Trafikverket, vars mantra tycks vara "åk buss på väg". Trots att vi vet att det leder till en tillbakagång för regionen.

Ett exempel på det som Leijonhud lyfter fram är den nationella transportplanen som inte innehöll en enda krona till varken Stångådalsbanan eller Tjustbanan.

Där måste vi få regeringen att göra, som vi kallar det, ett korrigerande beslut, säger Leijonhud.