Mary har nu fyllt 60 år och bakom sig har hon ett helt liv med sjukhusbesök, psykiatriska behandlingar, hårda medicineringar och självmordstankar.
- Jag var väldigt ung när jag fick mitt första barn, en pojke. Jag blev helt enkelt orolig, allt stockade sig inom mig och efter det fick jag depressioner och såg syner, berättar Mary.
Sedan dess har det gått 41 år och under den största delen har Mary ordinerats tunga mediciner som skulle hålla hennes psykiska sjukdom i schack.

Många år i mörker
Åren efter att sjukdomen bröt ut innebar stora förändringar i hennes liv. Hon fick vistas långa perioder på sjukhus, mestadels på Norra sjukhuset i Västervik och senare på den psykiatriska kliniken.
Hennes dåvarande man fick sköta om hemmet och barnen och till slut höll inte förhållandet och hennes två barn togs ifrån henne.
- Vi skiljde oss 1973, men i dag har jag ett bra förhållande med mina barn och barnbarn, säger Mary.
När hon var som mest sjuk fick hon äta 45 tabletter varje dag och Mary fick även genomgå behandlingar med ECT (elektrokonvulsiv behandling).
- Egentligen är det underligt att jag lever. Tidigare hjälpte inte ECT-behandlingen på mig, men det gör den nu. Tänker jag tillbaka så känns det som om jag levt nästan hela mitt liv på sjukhus. När jag kom hem till Virserum efter en behandling låg jag nästan bara och sov.
- I dag har jag nästan glömt bort åren då det var sjukdomen som styrde mig. Skulle någon beskriva hela min sjukdomshistoria skulle det bli en hel bok.
I dag är det helt annorlunda, tycker Mary, som tycker att hon fått ett nytt liv att leva.